En annan låt som jag vill skriva om är låten "Global Warming", där namnet på låten förklarar det mesta. Dom sjunger om att vi förstör våran planet, och att vi måsta göra något åt det. Det bästa med den här låten är solklart lyricsen, dom är så otroligt djupa och jag tipsar verkligen om att ni ska läsa dom, om ni är en person som är intresserade av texter såklart. Ni kan få en del ur texten för att ni ska förstå vad jag menar, "I feel like glaciers are my eyes, and mountains are my head, my heart is ocean, and I feel all alone, because everybody's wrong".
Hela låten är väldigt deppig, som att vi har tappat hoppet om våran planet, men sen på slutet sjunger dom "We will see our children growing". Det måste betyda att vi kanske har hopp ändå, om vi alla sammarbetar för att hjälpa våran planet. Hela låten har en gitarr som jag tror många kan lessna på, för det tog ett tag för mig att uppskatta hur grym den verkligen är. Den sätter verkligen stämningen för låten och det är den som gör så att låten får en väldigt seriös och allvarlig känsla.

Nästa låt jag tänker skriva om är "Embrace The World", detta är en av många låtar som visar Marios extrema skicklighet på trummor, det är verkligen en klass i sig. Om ni lyssnar på hur han följer med gitarrerna och takten i låten, det är helt otroligt. Det är en annan sak som jag gillar när det kommer till Gojira, det är inte bara trummorna som skapar takten i låten, det är som att alla "hjälps åt". Det är inget specefikt instrument som får göra allt jobb. Det är så mycket som jag gillar när det kommer till den här låten, bland annat när dom sjunger "I embrace the world" i slutet på låten. Det är vad jag kallar att sjunga från magen, jag säger det igen, Joe's röst är helt otrolig. Att bara kunna spela början av den här låten när det kommer till trummorna är något att träna på. Ljudet ni hör är Mario som slår trumpinnarna mot varandra samtidigt som han spelar på själva trumsetet. Det ljudet blandat med dom där agressiva gitarrerna skapar en väldigt bra kombo. Sen efter han har spelat så en stund på trummorna så drar låten igång rejält, han sparkar igång på bastrumman så man blir ju nästan tårögd. En väldigt intressant teknisk del börjar på 2:50 när det kommer till trummorna, känner ni er intresserade så borde ni verkligen lyssna. Den här låten följer ungefär samma tema som "Global Warming", men nu är det lite mer inriktad på att vi alla ska ta hjälp av varandra och vi är starkare tillsammans. Att man är aldrig ensam i världen även fast det kan kännas så i vissa tillfällen. Här är en liten text ur låten, "Embracing it's vastness I hold, facing the world, I become a part of it, I'm not alone anymore". Men den har ändå ett subtilt tema om att vi ska bry oss om hur världen "mår". Gojira har några låtar där dom skriver om att vi måste ta hand om världen, det är ett väldigt bra tema och dom lyckas förmedla sitt budskap i perfektion. Många tror att bara för det är ett tungt band så måste det betyda att man sjunger om satan och döda folk, men så är verkligen inte Gojira. Dom har extremt välskrivna texter som verkligen betyder något och kan beröra på en lite djupare nivå.


Nästa låt som jag tänker analysera är "The Heaviest Matter Of The Universe". Det är en låt som verkligen tar en med storm från början. Dom har inte någon mjuk start som brukar ha i sina låtar, jag älskar verkligen deras mjuka starter. Men denna låten är så genial i sig så det gör inte så mycket att den går ut hårt. I den här låten är det till stor del gitarrerna som gör ett otroligt bra jobb (Joe gör alltid ett bra jobb med hans sång, men jag tänker inte hålla på skriva om det för varje låt som jag tar upp). Även i den här låten har dom många breakdowns som får en att villa implodera. Man kan tro att Joe's röst är väldigt tillgjord i studio i vissa delar av den här låten, men så är det inte, tittar man på låten live så låter den likadant (om inte bättre). Det är en sak som jag verkligen avgudar när det kommer till Gojira, att dom är så obeskrivligt bra på att spela live. Jag är inte ensam om att tycka såhär, jag har aldrig trott att man kan vara så bra på att spela live. Jag menar, jag har aldrig hört ett enda fel i nån av deras låtar när dom spelar live, jag som är en Gojira-fantast borde ju höra ett litet fel i alla fall. Men så är inte läget, då inser man verkligen vilken passion dom har för sitt band och hur mycket tid dom lägger ned för att underhålla oss fans. Av någon anledning är den här låten en av deras kändare låtar, jag vet inte varför, det kanske är därför att dom tyckte att det var en av deras bättre låtar och dom ville att folk skulle höra den mer än någon annan av deras låtar. Jag tycker att den här låten är inte så bra "start låt" om man vill börja lyssna på Gojira. Man måste lyssna på någon av deras lugnare låtar sen bygga sig uppåt, annars kan man inte uppskatta hur genialiska dom är. Eller ja, det är vad jag tror i alla fall. Jag kan skriva lite om en annan låt i samma stycke, vill inte skriva allt för mycket, jag vill inte framstå som världens Gojiranörd (too late?). Det är låten "A Sight To Behold", jag vill bara nämna att den låten har industrial-influenser, det bevisar bara hur bredd Gojira sträcker sig från olika genrer. Från soul till industrial, går det att få en bredare stil? Jag tror inte det om jag ska vara ärlig. Den låten är extremt svängig också, vilket verkligen visar att dom har mycket influenser från Groove metal som jag nämnde tidigare i analysen. Även denna låt har texter som bara kan få en att bli helt paff. Jag har inte nämnt så mycket om killen som spelar bas i Gojira, men han gör ett otroligt bra jobb.

Jag tänker skriva om två låtar till, så håll ut!
Låten jag tänker skriva om nu heter "Love", det är en väldigt tung låt som är en av deras mest tekniska låt som dom någonsin har gjort. Om jag ska vara ärlig så är det här en av mina favoritlåtar av Gojira, känslan i låten är så mörk och efter man har sett musikvideon så förstärker det den känslan väldigt mycket. Den här låten har ett breakdown som borde skrivas ned i en bok och sedan döpas till "Det nyaste testamentet" för den är så tung och så grov, jag har trott att jag kommer få vipplers skada ibland för jag headbangar så mycket till det breakdownet. Trummorna är så otroligt snabba och så taktfyllda, den är väldigt lik låten "Remembrance" när det kommer till kombinationen av "vanliga" trumslag och blastbeats som gör så man flyger av stolen. Men det slutar inte bara där, han kör som en snabb trummning i slutet av varje vers i vissa bitar i låten, jag får det till 4trumslag på under 0.3 sekunder. Nu kanske ni tänker att det inte är så imponerande, många kan säkert slå så snabbt på trummorna, men att få det att passa in i melodin är verkligen sjukt. Något annat som är väldigt imponerande med Mario är att han kan slå på samma trumma flera gånger, men få olika ljud. Jag har själv försökt mig på det, har inte ens varit nära på att lyckas. En instrumental bit i den låten som är helt genial är 3:24, jag förstår inte hur man kan vara så synkad, det är i otakt men ändå inte. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig när det gäller den biten, sen i slutet hör ni något instrument som jag inte kommer ihåg namnet på, men även där hör ni att dom använder sig av diverse instrument för att experimentera.

Den sista låten jag tänker analyser är "Flying Whales", eller som jag brukar kalla den, "låten-som-jag-kan-somna till-för-den-är-så-underbar". Ni kanske tror att jag somnar till den för att jag tycker att den är tråkig, då tror ni helt fel. Den är så harmonisk i starten så man vill bara sväva iväg på moln, dom kombinerar trummor och gitarr med inslag av val-ljud (då menar jag ljud som valar slänger ut sig). Om ni har hört hur valar låter så vet ni att det är ett väldigt harmoniskt ljud. Efter 2½ minut så drar låten igång och låten blir helt plötsligt tyngre, men den tappar aldrig den där lugna känslan. Gojira sjunger ofta om valar, jag vet inte varför dom gör det, men man ser väldigt många referenser till valar i deras låtar. Om ni tänker börja lyssna på Gojira tycker jag att det här kan vara en bra start-låt för att senare lyssna på tyngre och tyngre låtar. Är ni intresserad av att börja lyssna på dom så hör av er så kan jag tipsa om vad för låtar ni kan börja lyssna på och sen så får ni ta er egen väg och börja uppskatta hur grymma dom är.

Nu när jag har skrivit om några låtar så tänker jag berätta lite om bandet, jag ska försöka hålla det så kort som möjligt för jag vill inte att inlägget ska bli allt för massivt.
Mario Duplantier är alltså trummisen i bandet, han är enligt mig den bästa trummisen som existerar på denna jord, jag har nämnt det förut om taktkänslan och så, men har är verkligen en klass för sig. Jag har hittils inte stött på någon trummis som ens är nära på att vara så bra som han är. Här har ni ett klipp där man får bland annat se Mario spela ostört i studion, det är verkligen fascinerande. KLICKA
Joe Duplantier är bror till Mario, det är han som sjunger i bandet. Att två bröder kan vara så talangfulla är verkligen något som jag inte förstår. Hans röst är, som jag har sagt förut, helt otrolig. Han sjunger precis som han gör i studion när han kliver upp på scenen, inte ens på sista låten som dom spelar live så har den brytits ner. Han kan sjunga så han låter väldigt mekansikt, han kan sjunga grovt som tusan och på det så kan han ta ljusa toner. Vad mer kan man begära av en sångare, inte så mycket mer enligt mig. Men Joe gör mer än att leverera en sångröst utom dess like, han spelar även en av gitarrerna i bandet vilket gör det hela ännu mer otroligt. Hur kan man vara så otroligt bra, jag blir så avundsjuk på folk som har äkta talang. Folk har svårt för att skilja på vad som är talang och vad som är en bra egenskap nu för tiden. Men jag antar att alla har olika åsikter!
Christian Andreu spelar gitarr i bandet och Jean-michel Jabadie spelar bas, båda gör ett fenomenalt jobb som alltid slutar med perfektion. Alla i gruppen matchar som varandra, det är som att det är meningen att dom ska vara tillsammans och spela. Ingen i gruppen har lämnat och dom har hållt igång sen 1996, det visar verkligen att dom brinner för det dom gör.

Dom har släppt fyra stycken album och fyra demoutgåver:
Terra Incognita (2001), det är deras debutalbum, namnet på albumet betyder att i en del av människornas innre gömmer det sig gudomlighet. Jag tänker inte gå in något mer på detaljerna. Googla om ni vill veta mer! I det albumet finns det till exempel en av mina favoriter, låten "Love".
The Link (2003), det är ett album där det finns måga låtar som man kan bli helt stum av Mario's trumspelande. Till exempel finns låtarna "Remembrance" och "Embrace The World" som jag skrev om tidigare med i det albumet.
From Mars To Sirus (2005), det albumet är väldigt fokuserat på att vi ska hjälpas åt och rädda varandra när vi har problem. Det handlar även om att vi måste hjälpas åt för att rädda jorden.
The Way Of All Flesh (2008), detta är, just nu, deras senaste album (så ni kan förstå att jag har väntat länge på albumet som snart släpps). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här albumet, som vanligt så levererar dom musik på en extremt hög nivå, helt perfekt i mina ögon. Dom väljer att gå på en lite tyngre stil än vad dom gjorde på "From Mars To Sirus", jag tror också att dom har lagt mest pengar på det här albumet. Jag är dock inte säker, dom har bland annat släppt en musikvideo som man ser att dom har lagt ut rätt mycket pengar på.