#16 Soil
Dagens band är Soil, ett hårdrocksband från Chicago!
Många säger att Soil är ett hårdrocksband vilket det inte är i mina ögon, jag känner att det har otrligt mycket influenser från Melodisk metal, dom har i grund samma stil som Disturbed. Dom satsar inte på att låta så hård som dom kan, utan mer på att få det att låta rockiga. Så man kan i princip säga ett det är ett Metalband med mycket hårdrocksinfluenser, det tycker jag i alla fall.
Bandet har dom klassiska gitarrerna som man ofta hör i rocken, då menar jag rock från 70 och 80-talet.
Deras låtar har en väldigt stor variation av stilar, det finns låtar som låter som Korn och låtar som låter som Megadeath eller Metallica. Med en väldigt mörk röst får bandet att stå ut otroligt mycket. Jag har inte hört en röst som han har, men man kan känna igen sig lite om man lyssnar på Takida. Jag tycker att Soil är relativt likt bandet Drowning Pool, dom har ungefär samma stil.
Utöver att bandet är väldigt skönt att lyssna på, så är det perfekt "gaming musik". Man blir otroligt taggad av deras låtar, dom är riktigt bra på att hålla ett snabbt tempo och samtidigt få det intressant utan av att använda sig av dropdowns. Ett bra exempel på vad jag menar är låten "Breaking Me Down", jag tycker att den låten håller i princip samma tempo helatiden och den har inget specefikt dropdown.
Många säger att Soil är ett hårdrocksband vilket det inte är i mina ögon, jag känner att det har otrligt mycket influenser från Melodisk metal, dom har i grund samma stil som Disturbed. Dom satsar inte på att låta så hård som dom kan, utan mer på att få det att låta rockiga. Så man kan i princip säga ett det är ett Metalband med mycket hårdrocksinfluenser, det tycker jag i alla fall.
Bandet har dom klassiska gitarrerna som man ofta hör i rocken, då menar jag rock från 70 och 80-talet.
Deras låtar har en väldigt stor variation av stilar, det finns låtar som låter som Korn och låtar som låter som Megadeath eller Metallica. Med en väldigt mörk röst får bandet att stå ut otroligt mycket. Jag har inte hört en röst som han har, men man kan känna igen sig lite om man lyssnar på Takida. Jag tycker att Soil är relativt likt bandet Drowning Pool, dom har ungefär samma stil.
Utöver att bandet är väldigt skönt att lyssna på, så är det perfekt "gaming musik". Man blir otroligt taggad av deras låtar, dom är riktigt bra på att hålla ett snabbt tempo och samtidigt få det intressant utan av att använda sig av dropdowns. Ett bra exempel på vad jag menar är låten "Breaking Me Down", jag tycker att den låten håller i princip samma tempo helatiden och den har inget specefikt dropdown.
Soil blev ett mainstream band direkt efter att dom släppte sitt album Scars.
Bandet skapades 1997 i Chicago, nu såg jag varför jag tycker att dom är lik Drowning Pool, sångaren i Soil byter sedan band till Drowning Pool, ett år efter bandet skapades. Hela bandet splittrades, många av Soils medlemmar gick med i andra band som t.ex Oppressor. Soil återförenades nyligen och kommer att fortsätta skriva musik 2012.
Dom har släppt 5 album:
Throttle Junkies - 1999
Scars - 2001
Redefine - 2004
True Self - 2006
Picture Perfect - 2009
Jag tycker att man ska ge Soil en chans och testa lyssna på dom, det är ett band som är svårt att hata, precis som bandet Disturbed. Deras låtar kan bli lite enformiga efter ett tag men det är ändå en upplevelse att lyssna på deras annorlunda, rockiga låtar.
"I'm the man, I'm the king, I'm the one, that's pure inside, everyday, everyway I smell of suicide"
#15 Gojira
Dagens band är enligt mig, det bästa bandet i världen, jag talar såklart om Gojira!
Jag kan börja med att jag förväntar mig inte att ni läser allt, jag är rätt säker på att jag kommer skriva rätt mycket eftersom Gojira är mitt favorit band. Men om ni vill ha en kort förklaring om hur bandet är så kan jag inte säga mer än att det är bandet som har uppnått perfektion i alla sina låtar, ett band som är omänskligt bra på att spela sina instrument, ett band som är omänskligt bra på att skriva texter. Från alla håll och kanter är gojira perfekt. Jag har absolut inget dåligt att säga om Gojira, deras komposition är helt jävla underbar. Jag tänker inte hålla på göra vissa ord feta och andra ord understrykna osv, jag ger er länkar till låtar och sånt. Resten får ni klarar er utan!
Jag kan börja med att jag förväntar mig inte att ni läser allt, jag är rätt säker på att jag kommer skriva rätt mycket eftersom Gojira är mitt favorit band. Men om ni vill ha en kort förklaring om hur bandet är så kan jag inte säga mer än att det är bandet som har uppnått perfektion i alla sina låtar, ett band som är omänskligt bra på att spela sina instrument, ett band som är omänskligt bra på att skriva texter. Från alla håll och kanter är gojira perfekt. Jag har absolut inget dåligt att säga om Gojira, deras komposition är helt jävla underbar. Jag tänker inte hålla på göra vissa ord feta och andra ord understrykna osv, jag ger er länkar till låtar och sånt. Resten får ni klarar er utan!
Frågan är ju; vart ska jag börja?
Kan börja berätta vad för stil Gojira har, det är väldigt svårt att förklara deras stil, för dom är så otroligt annorlunda. Men man kan säga att det är en blanding melan Progressive/Death Metal band. Progressive metal är en stil där man exprementerar otroligt mycket, man använder nya tekniker för att få till exempel gitarrerna att låta som ett monster eller att man får trummorna att låta som Godzilla (see what I did there) gå igenom din stad. Det är ganska vanligt att låtar är väldigt långa inom just den stilen, bara för att man vill ha mer tid för att testa nya saker. Till exempel har Gojira en låt där låten tystnar i 3 minuter bara för att visa att "nu har du dött". Efter det så fortsätter dom spela i låten, det ska representera att du har nu återuppstått för att fortsätta leva. Men i Progressive metal är det vanligt att man använder mycket influenser från klassisk och dylikt. Det är också vanligt att texterna i låtarna är extremt komplexa, i mina ögon är det en perfekt genre. Prog metal har sina rötter från tidigt 70-tal från band som Pink Floyd och Genesis. Att Gojira är ett döds metal band är inte så konstigt, men jag tycker att det är en förolämpning att kalla dem ett Death metal band, för dom är så otroligt mycket mer. Gojira har mycket mer influenser än dom genrerna som jag har nämnt, dom har även Thrash och Groove metal som en del av deras band. Jag tycker att Groove metal är väldigt viktigt om ett band ska bli bra, att ett band är "groovigt" är otroligt viktigt för mig, jag har problem att följa med låtarna annars. Det är därför jag har väldigt svårt att tycka om extremt tunga band som Cannibal Corpse, för i mina öron är det ingen taktkänsla, utan det låter som trummisen har överdoserat på heroin och slår på trummorna för att hålla sig vid liv. Samt att gitarristen plågar sin gitarr för att få den att låta så dålig som möjligt. Typiska band på Groove metal är Black Label Society och Pantera. Vill ni ha en låt av Gojira där det är väldigt tydligt att dom gillar att experimentera så kan ni lyssna på "In the Forest", det är en gudomlisk låt som får mitt huvud att explodera varje gång. Den har influenser från både soul och indie, om ni lyssnar på sången och kompositionen av gitarren och trummorna. Jag kommer nog skriva väldigt mycket om hur bra trummisen (Mario Duplantier) är, jag förstår inte hur bra man kan vara på trummor. Det är inte bara att han kan spela snabbt med extremt mycket känsla, utan att han som försvinner i en "trance" när han spelar och han bara kör sitt eget race, det är som att han är i en egen värld när man ser han live. Han har så otroligt många tempobyten i alla sina låtar, speciellt låten som jag pratar om nu. Kan någon ens komma ihåg hur han spelar i den låten så får ni fan en klubba i kiosken! Utöver att låten har en otroligt bra tempobyte så har den en väldigt djup mening för mig, jag kan dra igång den här låten och bara blunda, visseligen så gör jag så med alla Gojiras låtar men den här kan verkligen få mig att fundera på olika saker. Gitarren i låten är så vulgärt grov så jag kan inte ens skriva det, jag kan inte förstå hur man får en gitarr att låta sådär, men tydligen går det. Om ni fortfarande läser så kan jag tipsa om att gå 2:47 om ni inte orkar vänta på gitarren ska dra igång riktigt. Jag hatar när folk hoppar i låtar, speciellt Gojiras låtar. Men om ni måste så har ni den extrema gitarren där. Joe Duplantier som sjunger i bandet har en sådan otrolig röst, det är utan tvekan den bästa rösten jag någonsin har hört, den håller i alla lägen. Men låten tysnar efter ett tag, sen när den kommer tillbaka några minuter senare är det som att dom måste spela något lugnare för man inte ska gå runt och vara helt skakis efter låten, med väldigt ljusa och lugnande gitarrer och ett väldigt skönt beat på trummorna så kan det få vem som helst att tro att dom är i himlen.
Kan börja berätta vad för stil Gojira har, det är väldigt svårt att förklara deras stil, för dom är så otroligt annorlunda. Men man kan säga att det är en blanding melan Progressive/Death Metal band. Progressive metal är en stil där man exprementerar otroligt mycket, man använder nya tekniker för att få till exempel gitarrerna att låta som ett monster eller att man får trummorna att låta som Godzilla (see what I did there) gå igenom din stad. Det är ganska vanligt att låtar är väldigt långa inom just den stilen, bara för att man vill ha mer tid för att testa nya saker. Till exempel har Gojira en låt där låten tystnar i 3 minuter bara för att visa att "nu har du dött". Efter det så fortsätter dom spela i låten, det ska representera att du har nu återuppstått för att fortsätta leva. Men i Progressive metal är det vanligt att man använder mycket influenser från klassisk och dylikt. Det är också vanligt att texterna i låtarna är extremt komplexa, i mina ögon är det en perfekt genre. Prog metal har sina rötter från tidigt 70-tal från band som Pink Floyd och Genesis. Att Gojira är ett döds metal band är inte så konstigt, men jag tycker att det är en förolämpning att kalla dem ett Death metal band, för dom är så otroligt mycket mer. Gojira har mycket mer influenser än dom genrerna som jag har nämnt, dom har även Thrash och Groove metal som en del av deras band. Jag tycker att Groove metal är väldigt viktigt om ett band ska bli bra, att ett band är "groovigt" är otroligt viktigt för mig, jag har problem att följa med låtarna annars. Det är därför jag har väldigt svårt att tycka om extremt tunga band som Cannibal Corpse, för i mina öron är det ingen taktkänsla, utan det låter som trummisen har överdoserat på heroin och slår på trummorna för att hålla sig vid liv. Samt att gitarristen plågar sin gitarr för att få den att låta så dålig som möjligt. Typiska band på Groove metal är Black Label Society och Pantera. Vill ni ha en låt av Gojira där det är väldigt tydligt att dom gillar att experimentera så kan ni lyssna på "In the Forest", det är en gudomlisk låt som får mitt huvud att explodera varje gång. Den har influenser från både soul och indie, om ni lyssnar på sången och kompositionen av gitarren och trummorna. Jag kommer nog skriva väldigt mycket om hur bra trummisen (Mario Duplantier) är, jag förstår inte hur bra man kan vara på trummor. Det är inte bara att han kan spela snabbt med extremt mycket känsla, utan att han som försvinner i en "trance" när han spelar och han bara kör sitt eget race, det är som att han är i en egen värld när man ser han live. Han har så otroligt många tempobyten i alla sina låtar, speciellt låten som jag pratar om nu. Kan någon ens komma ihåg hur han spelar i den låten så får ni fan en klubba i kiosken! Utöver att låten har en otroligt bra tempobyte så har den en väldigt djup mening för mig, jag kan dra igång den här låten och bara blunda, visseligen så gör jag så med alla Gojiras låtar men den här kan verkligen få mig att fundera på olika saker. Gitarren i låten är så vulgärt grov så jag kan inte ens skriva det, jag kan inte förstå hur man får en gitarr att låta sådär, men tydligen går det. Om ni fortfarande läser så kan jag tipsa om att gå 2:47 om ni inte orkar vänta på gitarren ska dra igång riktigt. Jag hatar när folk hoppar i låtar, speciellt Gojiras låtar. Men om ni måste så har ni den extrema gitarren där. Joe Duplantier som sjunger i bandet har en sådan otrolig röst, det är utan tvekan den bästa rösten jag någonsin har hört, den håller i alla lägen. Men låten tysnar efter ett tag, sen när den kommer tillbaka några minuter senare är det som att dom måste spela något lugnare för man inte ska gå runt och vara helt skakis efter låten, med väldigt ljusa och lugnande gitarrer och ett väldigt skönt beat på trummorna så kan det få vem som helst att tro att dom är i himlen.
Jag lyssnar på Gojira varje dag, det har jag gjort i många års tid. Om jag inte lyssnar på dem på datorn så har jag alltid mobilen framme för att få mina öron att vila, det är som något jag måste göra. Jag har så många minnen kopplat till deras låtar, och dom får mig alltid på bra humör när jag mår lite sämre. Jag hoppas verkligen inte att Gojira kommer sluta med sin musik, för vad ska jag lyssna på då?
Dom kommer släppa ett nytt album inom en snar framtid, jag är orolig om hur det kommer påverka mina sociala kretsar. Jag kommer nog ta ledigt från skolan i en dag och bara lyssna på deras låtar, för det är så otroligt mycket att ta in. Jag kan lyssna på deras låtar flera gånger om bara för att jag vill fokusera på olika element i låten. Jag brukar alltid säga att simpelt är bra när det kommer till trummor och gitarrer, när det kommer till Gojira är dom långt ifrån simpel. Men det gör inget, för dom är dem enda jag har hört hittills som verkligen han hantera att spela på en väldigt hög nivå. Något som Gojira är experter på är drops, det är när man spelar på en relativt vanlig nivå, med det menar jag att trummorna och gitarren går i en "vanlig" takt. Men sen så droppar dom alla instrument helt plötsligt, det vill säga att dom väldigt ofta spelar i en segare takt och dom spelar mer långsamt. Det är väldigt vanligt att dom sjunger i en mörkare ton också. Jag kommer komma men många låtar som har grymma drops, jag tänker inte nämna låtarna här för då kommer jag bara återupprepa mig hela tiden. Men ni kan få ett exempel nu osså skippar jag att skriva om den låten senare i inlägget. Den låten heter "Clone", och den är så otroligt bra så jag kan inte ens förstå det. Låten börjar med massa tekniska ljud, jag tänker ofta på att man är i framtiden och lyssnar på nån robot eller något liknande. Sen när låten drar igång så kommer gitarrerna med ett väldigt svårt riff som både låter bra och är svårt att spela, det vill säga klassiska Gojira gitarrer. Samtidigt som gitarrerna spelar så har vi såklart Mario på trummorna och gör ett gudomligt jobb med att spela i takt med gitarrerna, jag förstår fortfarande inte hur han gör det men han måste verkligen föds med en gåva. Låten har väldigt många drops, det är väldigt vanligt för just Gojira, det gör låtarna extremt intressanta och lättlyssnade. Det är ett bra sätt om man vill att sina lyssnare ska hålla kvar intresset för låten. Jag tänker inte berätta hur hela tiden spelar, men själva uppbyggnaden för det "riktiga" droppet börjar runt 2:36, då börjar dom jobba på en väldigt mysterisk atmosvär som bara blir mer och mer "läskig". Man sitter bara och väntar på droppet, man kan nästan inte sitta still. Vid 3:35 så kommer "The mother of all drops" och det är bara så tungt och så otroligt jävla tungt så jag vill bara lägga mig ned och kräla på golvet. Det är verkligen min favorit-drop, slår alla drops som någonsin har skapats så vitt jag vet. När droppet kommer så blir gitarrerna tungt samtidigt som Mario står och matar på trummorna i bakrunden, det är så otroligt groteskt, men det slutar inte där. Den blir nämligen ÄNNU tyngre efter en stund, och Mario börjar lägga in mer blastbeats, det är vad jag kallar genialt. Efter det så fortsätter låten "som vanligt" och slutar bara en kort stund efter, men det är nog bra, hade den varit längre så hade inte droppet känts lika tungt.
Dom kommer släppa ett nytt album inom en snar framtid, jag är orolig om hur det kommer påverka mina sociala kretsar. Jag kommer nog ta ledigt från skolan i en dag och bara lyssna på deras låtar, för det är så otroligt mycket att ta in. Jag kan lyssna på deras låtar flera gånger om bara för att jag vill fokusera på olika element i låten. Jag brukar alltid säga att simpelt är bra när det kommer till trummor och gitarrer, när det kommer till Gojira är dom långt ifrån simpel. Men det gör inget, för dom är dem enda jag har hört hittills som verkligen han hantera att spela på en väldigt hög nivå. Något som Gojira är experter på är drops, det är när man spelar på en relativt vanlig nivå, med det menar jag att trummorna och gitarren går i en "vanlig" takt. Men sen så droppar dom alla instrument helt plötsligt, det vill säga att dom väldigt ofta spelar i en segare takt och dom spelar mer långsamt. Det är väldigt vanligt att dom sjunger i en mörkare ton också. Jag kommer komma men många låtar som har grymma drops, jag tänker inte nämna låtarna här för då kommer jag bara återupprepa mig hela tiden. Men ni kan få ett exempel nu osså skippar jag att skriva om den låten senare i inlägget. Den låten heter "Clone", och den är så otroligt bra så jag kan inte ens förstå det. Låten börjar med massa tekniska ljud, jag tänker ofta på att man är i framtiden och lyssnar på nån robot eller något liknande. Sen när låten drar igång så kommer gitarrerna med ett väldigt svårt riff som både låter bra och är svårt att spela, det vill säga klassiska Gojira gitarrer. Samtidigt som gitarrerna spelar så har vi såklart Mario på trummorna och gör ett gudomligt jobb med att spela i takt med gitarrerna, jag förstår fortfarande inte hur han gör det men han måste verkligen föds med en gåva. Låten har väldigt många drops, det är väldigt vanligt för just Gojira, det gör låtarna extremt intressanta och lättlyssnade. Det är ett bra sätt om man vill att sina lyssnare ska hålla kvar intresset för låten. Jag tänker inte berätta hur hela tiden spelar, men själva uppbyggnaden för det "riktiga" droppet börjar runt 2:36, då börjar dom jobba på en väldigt mysterisk atmosvär som bara blir mer och mer "läskig". Man sitter bara och väntar på droppet, man kan nästan inte sitta still. Vid 3:35 så kommer "The mother of all drops" och det är bara så tungt och så otroligt jävla tungt så jag vill bara lägga mig ned och kräla på golvet. Det är verkligen min favorit-drop, slår alla drops som någonsin har skapats så vitt jag vet. När droppet kommer så blir gitarrerna tungt samtidigt som Mario står och matar på trummorna i bakrunden, det är så otroligt groteskt, men det slutar inte där. Den blir nämligen ÄNNU tyngre efter en stund, och Mario börjar lägga in mer blastbeats, det är vad jag kallar genialt. Efter det så fortsätter låten "som vanligt" och slutar bara en kort stund efter, men det är nog bra, hade den varit längre så hade inte droppet känts lika tungt.
En annan låt som jag vill skriva om är låten "Global Warming", där namnet på låten förklarar det mesta. Dom sjunger om att vi förstör våran planet, och att vi måsta göra något åt det. Det bästa med den här låten är solklart lyricsen, dom är så otroligt djupa och jag tipsar verkligen om att ni ska läsa dom, om ni är en person som är intresserade av texter såklart. Ni kan få en del ur texten för att ni ska förstå vad jag menar, "I feel like glaciers are my eyes, and mountains are my head, my heart is ocean, and I feel all alone, because everybody's wrong".
Hela låten är väldigt deppig, som att vi har tappat hoppet om våran planet, men sen på slutet sjunger dom "We will see our children growing". Det måste betyda att vi kanske har hopp ändå, om vi alla sammarbetar för att hjälpa våran planet. Hela låten har en gitarr som jag tror många kan lessna på, för det tog ett tag för mig att uppskatta hur grym den verkligen är. Den sätter verkligen stämningen för låten och det är den som gör så att låten får en väldigt seriös och allvarlig känsla.
Nästa låt jag tänker skriva om är "Embrace The World", detta är en av många låtar som visar Marios extrema skicklighet på trummor, det är verkligen en klass i sig. Om ni lyssnar på hur han följer med gitarrerna och takten i låten, det är helt otroligt. Det är en annan sak som jag gillar när det kommer till Gojira, det är inte bara trummorna som skapar takten i låten, det är som att alla "hjälps åt". Det är inget specefikt instrument som får göra allt jobb. Det är så mycket som jag gillar när det kommer till den här låten, bland annat när dom sjunger "I embrace the world" i slutet på låten. Det är vad jag kallar att sjunga från magen, jag säger det igen, Joe's röst är helt otrolig. Att bara kunna spela början av den här låten när det kommer till trummorna är något att träna på. Ljudet ni hör är Mario som slår trumpinnarna mot varandra samtidigt som han spelar på själva trumsetet. Det ljudet blandat med dom där agressiva gitarrerna skapar en väldigt bra kombo. Sen efter han har spelat så en stund på trummorna så drar låten igång rejält, han sparkar igång på bastrumman så man blir ju nästan tårögd. En väldigt intressant teknisk del börjar på 2:50 när det kommer till trummorna, känner ni er intresserade så borde ni verkligen lyssna. Den här låten följer ungefär samma tema som "Global Warming", men nu är det lite mer inriktad på att vi alla ska ta hjälp av varandra och vi är starkare tillsammans. Att man är aldrig ensam i världen även fast det kan kännas så i vissa tillfällen. Här är en liten text ur låten, "Embracing it's vastness I hold, facing the world, I become a part of it, I'm not alone anymore". Men den har ändå ett subtilt tema om att vi ska bry oss om hur världen "mår". Gojira har några låtar där dom skriver om att vi måste ta hand om världen, det är ett väldigt bra tema och dom lyckas förmedla sitt budskap i perfektion. Många tror att bara för det är ett tungt band så måste det betyda att man sjunger om satan och döda folk, men så är verkligen inte Gojira. Dom har extremt välskrivna texter som verkligen betyder något och kan beröra på en lite djupare nivå.
Nästa låt som jag tänker analysera är "The Heaviest Matter Of The Universe". Det är en låt som verkligen tar en med storm från början. Dom har inte någon mjuk start som brukar ha i sina låtar, jag älskar verkligen deras mjuka starter. Men denna låten är så genial i sig så det gör inte så mycket att den går ut hårt. I den här låten är det till stor del gitarrerna som gör ett otroligt bra jobb (Joe gör alltid ett bra jobb med hans sång, men jag tänker inte hålla på skriva om det för varje låt som jag tar upp). Även i den här låten har dom många breakdowns som får en att villa implodera. Man kan tro att Joe's röst är väldigt tillgjord i studio i vissa delar av den här låten, men så är det inte, tittar man på låten live så låter den likadant (om inte bättre). Det är en sak som jag verkligen avgudar när det kommer till Gojira, att dom är så obeskrivligt bra på att spela live. Jag är inte ensam om att tycka såhär, jag har aldrig trott att man kan vara så bra på att spela live. Jag menar, jag har aldrig hört ett enda fel i nån av deras låtar när dom spelar live, jag som är en Gojira-fantast borde ju höra ett litet fel i alla fall. Men så är inte läget, då inser man verkligen vilken passion dom har för sitt band och hur mycket tid dom lägger ned för att underhålla oss fans. Av någon anledning är den här låten en av deras kändare låtar, jag vet inte varför, det kanske är därför att dom tyckte att det var en av deras bättre låtar och dom ville att folk skulle höra den mer än någon annan av deras låtar. Jag tycker att den här låten är inte så bra "start låt" om man vill börja lyssna på Gojira. Man måste lyssna på någon av deras lugnare låtar sen bygga sig uppåt, annars kan man inte uppskatta hur genialiska dom är. Eller ja, det är vad jag tror i alla fall. Jag kan skriva lite om en annan låt i samma stycke, vill inte skriva allt för mycket, jag vill inte framstå som världens Gojiranörd (too late?). Det är låten "A Sight To Behold", jag vill bara nämna att den låten har industrial-influenser, det bevisar bara hur bredd Gojira sträcker sig från olika genrer. Från soul till industrial, går det att få en bredare stil? Jag tror inte det om jag ska vara ärlig. Den låten är extremt svängig också, vilket verkligen visar att dom har mycket influenser från Groove metal som jag nämnde tidigare i analysen. Även denna låt har texter som bara kan få en att bli helt paff. Jag har inte nämnt så mycket om killen som spelar bas i Gojira, men han gör ett otroligt bra jobb.
Jag tänker skriva om två låtar till, så håll ut!
Låten jag tänker skriva om nu heter "Love", det är en väldigt tung låt som är en av deras mest tekniska låt som dom någonsin har gjort. Om jag ska vara ärlig så är det här en av mina favoritlåtar av Gojira, känslan i låten är så mörk och efter man har sett musikvideon så förstärker det den känslan väldigt mycket. Den här låten har ett breakdown som borde skrivas ned i en bok och sedan döpas till "Det nyaste testamentet" för den är så tung och så grov, jag har trott att jag kommer få vipplers skada ibland för jag headbangar så mycket till det breakdownet. Trummorna är så otroligt snabba och så taktfyllda, den är väldigt lik låten "Remembrance" när det kommer till kombinationen av "vanliga" trumslag och blastbeats som gör så man flyger av stolen. Men det slutar inte bara där, han kör som en snabb trummning i slutet av varje vers i vissa bitar i låten, jag får det till 4trumslag på under 0.3 sekunder. Nu kanske ni tänker att det inte är så imponerande, många kan säkert slå så snabbt på trummorna, men att få det att passa in i melodin är verkligen sjukt. Något annat som är väldigt imponerande med Mario är att han kan slå på samma trumma flera gånger, men få olika ljud. Jag har själv försökt mig på det, har inte ens varit nära på att lyckas. En instrumental bit i den låten som är helt genial är 3:24, jag förstår inte hur man kan vara så synkad, det är i otakt men ändå inte. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig när det gäller den biten, sen i slutet hör ni något instrument som jag inte kommer ihåg namnet på, men även där hör ni att dom använder sig av diverse instrument för att experimentera.
Den sista låten jag tänker analyser är "Flying Whales", eller som jag brukar kalla den, "låten-som-jag-kan-somna till-för-den-är-så-underbar". Ni kanske tror att jag somnar till den för att jag tycker att den är tråkig, då tror ni helt fel. Den är så harmonisk i starten så man vill bara sväva iväg på moln, dom kombinerar trummor och gitarr med inslag av val-ljud (då menar jag ljud som valar slänger ut sig). Om ni har hört hur valar låter så vet ni att det är ett väldigt harmoniskt ljud. Efter 2½ minut så drar låten igång och låten blir helt plötsligt tyngre, men den tappar aldrig den där lugna känslan. Gojira sjunger ofta om valar, jag vet inte varför dom gör det, men man ser väldigt många referenser till valar i deras låtar. Om ni tänker börja lyssna på Gojira tycker jag att det här kan vara en bra start-låt för att senare lyssna på tyngre och tyngre låtar. Är ni intresserad av att börja lyssna på dom så hör av er så kan jag tipsa om vad för låtar ni kan börja lyssna på och sen så får ni ta er egen väg och börja uppskatta hur grymma dom är.
Nu när jag har skrivit om några låtar så tänker jag berätta lite om bandet, jag ska försöka hålla det så kort som möjligt för jag vill inte att inlägget ska bli allt för massivt.
Mario Duplantier är alltså trummisen i bandet, han är enligt mig den bästa trummisen som existerar på denna jord, jag har nämnt det förut om taktkänslan och så, men har är verkligen en klass för sig. Jag har hittils inte stött på någon trummis som ens är nära på att vara så bra som han är. Här har ni ett klipp där man får bland annat se Mario spela ostört i studion, det är verkligen fascinerande. KLICKA
Joe Duplantier är bror till Mario, det är han som sjunger i bandet. Att två bröder kan vara så talangfulla är verkligen något som jag inte förstår. Hans röst är, som jag har sagt förut, helt otrolig. Han sjunger precis som han gör i studion när han kliver upp på scenen, inte ens på sista låten som dom spelar live så har den brytits ner. Han kan sjunga så han låter väldigt mekansikt, han kan sjunga grovt som tusan och på det så kan han ta ljusa toner. Vad mer kan man begära av en sångare, inte så mycket mer enligt mig. Men Joe gör mer än att leverera en sångröst utom dess like, han spelar även en av gitarrerna i bandet vilket gör det hela ännu mer otroligt. Hur kan man vara så otroligt bra, jag blir så avundsjuk på folk som har äkta talang. Folk har svårt för att skilja på vad som är talang och vad som är en bra egenskap nu för tiden. Men jag antar att alla har olika åsikter!
Christian Andreu spelar gitarr i bandet och Jean-michel Jabadie spelar bas, båda gör ett fenomenalt jobb som alltid slutar med perfektion. Alla i gruppen matchar som varandra, det är som att det är meningen att dom ska vara tillsammans och spela. Ingen i gruppen har lämnat och dom har hållt igång sen 1996, det visar verkligen att dom brinner för det dom gör.
Dom har släppt fyra stycken album och fyra demoutgåver:
Terra Incognita (2001), det är deras debutalbum, namnet på albumet betyder att i en del av människornas innre gömmer det sig gudomlighet. Jag tänker inte gå in något mer på detaljerna. Googla om ni vill veta mer! I det albumet finns det till exempel en av mina favoriter, låten "Love".
The Link (2003), det är ett album där det finns måga låtar som man kan bli helt stum av Mario's trumspelande. Till exempel finns låtarna "Remembrance" och "Embrace The World" som jag skrev om tidigare med i det albumet.
From Mars To Sirus (2005), det albumet är väldigt fokuserat på att vi ska hjälpas åt och rädda varandra när vi har problem. Det handlar även om att vi måste hjälpas åt för att rädda jorden.
The Way Of All Flesh (2008), detta är, just nu, deras senaste album (så ni kan förstå att jag har väntat länge på albumet som snart släpps). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här albumet, som vanligt så levererar dom musik på en extremt hög nivå, helt perfekt i mina ögon. Dom väljer att gå på en lite tyngre stil än vad dom gjorde på "From Mars To Sirus", jag tror också att dom har lagt mest pengar på det här albumet. Jag är dock inte säker, dom har bland annat släppt en musikvideo som man ser att dom har lagt ut rätt mycket pengar på.
Med det avslutar jag mitt inlägg om Gojira, jag har så otroligt mycket mer att skriva men vill inte att ni ska dränkas i ord, jag kanske gör ett till inlägg om jag känner för det. Hoppas att även ni inser hur gudomligt detta bandet är! Kom gärna med förslag på vilket band jag ska skriva om nästa gång (jag lovar att jag inte ska skriva lika mycket!)
"And the cradle is falling down..."
Peace!!//Geniet
Peace!!//Geniet
#14 Sabaton
Ja, som rubriken lyder, Heavy/Powermetal bandet Sabaton ska jag analysera idag!
Sabaton har delad första plats med bandet Falconer när det kommer till Powermetal genren. Jag tycker inte att Sabaton har allt för mycket Powermetal influenser för att kalla det ett Powermetal band, jag skulle säga att det är ett Domedagsmetal band med influenser från Heavy, Power och Symphonic metal.
Det finns ingen genre som heter Domedagsmetal as far as I know, men jag får alltid en domedagskänsla när jag lyssnar på Sabatons låtar, även fast deras låtar ofta handlar om krig, framför allt andra världskriget så får jag ändå den känslan. Jag tror att det är dem olika körerna dom använder, som i låten "Coat of Arms". Det är folk som sjunger i bakrunden som ger mig den där känslan. Det är inte bara det som ger mig den känslan, det är också hur dom använder sig av synth och trummor, samt den allmänna kompositionen av låtarna, ett bra exempel på just på vad jag menar är låten "Ghost Division". Även i den låten har dom sångare i bakrunden som förstärker den där domedagskänslan som jag pratar om, Ghost Division är verkligen en låt som är lätt att sjunga med till! Jag har sett Sabaton live förut, men jag kommer tala mer om det senare i analysen.
Sabaton har delad första plats med bandet Falconer när det kommer till Powermetal genren. Jag tycker inte att Sabaton har allt för mycket Powermetal influenser för att kalla det ett Powermetal band, jag skulle säga att det är ett Domedagsmetal band med influenser från Heavy, Power och Symphonic metal.
Det finns ingen genre som heter Domedagsmetal as far as I know, men jag får alltid en domedagskänsla när jag lyssnar på Sabatons låtar, även fast deras låtar ofta handlar om krig, framför allt andra världskriget så får jag ändå den känslan. Jag tror att det är dem olika körerna dom använder, som i låten "Coat of Arms". Det är folk som sjunger i bakrunden som ger mig den där känslan. Det är inte bara det som ger mig den känslan, det är också hur dom använder sig av synth och trummor, samt den allmänna kompositionen av låtarna, ett bra exempel på just på vad jag menar är låten "Ghost Division". Även i den låten har dom sångare i bakrunden som förstärker den där domedagskänslan som jag pratar om, Ghost Division är verkligen en låt som är lätt att sjunga med till! Jag har sett Sabaton live förut, men jag kommer tala mer om det senare i analysen.
Sabaton skriver otroligt bra texter till deras låtar, alla låtar jag har hört har haft meningsfyllda lyrics som passar perfekt till instrumenten som dom använder. Det jag gillar mest med deras texter är refrängerna, det är oftast något simpelt som gör det lättare att lyssna på och det är lätt att sjunga med. Jag tror att sabaton drar åt sig väldigt många fans från flera genrer, för dem är som ett band som har lite av varje stil, jag vet ingen som inte tycker om Sabaton. Utan tvekan så är det Sabaton som visar framfötterna för Sverige inom Powermetalen. Dom hade det väldigt svårt att klara sig just när bandet skapades på grund av att dom var så annorlunda, men eftersom åren gick så gick det bara bättre och bättre för dom. Just nu är Sabaton väldigt kända och jag tror att dom kommer växa ännu mer, det är verkligen ett band som förtjänar alla fans dom får.
Sabaton har sina rötter i Falun, och det var där jag var och såg dom live i somras (på festivalen Rockstad Falun). Det var en av dem häftigaste sakerna jag har sett, det är det bästa bandet jag någonsin har sett live, med väldigt stor marginal. Dom slog något rekord med fyrverkerierna och utöver att det var en fröjd för ögonen så var det även en fröjd för öronen. Jag stod bara och njöt under hela spelningen och jag var helt omskakad när allt var över. Det finns inte ord som kan förklara hur grymt det var att se dem live, Joakim Broden's röst var lika grym live som i studion. Min favoritlåt som dom spelade live är "The Final Solution", när jag lyssnar på den låten känns det som jag står där bland alla människor i värmen, och ser bandet sjunga låten framför mig. Jag tycker att alla låtarna som dom spelade live var otroligt bra, men jag gillar "40:1" starkt utöver Ghost Division och The Final Solution. Jag kommer att fara till Falun nästa år också, Sabaton kommer vara på plats där igen och jag hoppas på att det kommer vara lika grymt som första gången jag såg dem. Med det avslutar jag mitt inlägg om bandet Sabaton, hoppas det var kul att läsa!
"No army may enter that land, that is protected by Polish hand!"
#13 The Kristet Utseende
Idag ska jag skriva om ett band i genren "Narotic Gay Metal", såklart pratar jag om The Kristet Utseende!
Ni kanske undrar vad det är för en genre egentligen, jag tror att det är bara något dom har hittat på för att skämta till lite. TKU är placerad i genren Punk/Metal, dom har inslag av båda black metal och pop.
Det är ett band som verkligen är annorlunda, när jag ska förklara exakt hur bandet är, som brukar jag säga att det är en mildare version av bandet Skitarg. Båda har skumma lyrics och en ovanlig komposition av bandet. Skitarg sjunger väldigt mycket om grova saker och använder könsord, det gör The Kristet Utseende också men inte lika mycket. TKU sjunger väldigt mycket om droger, i princip alla deras låtar handlar om droger på ett eller annat sätt. Man kan tro att dom är kristna, för dom går ofta runt med ett kors runt halsen och sjunger om Jesus och gud, kollar man bara på deras bandnamn så kan man tro att dom är kristna. Men så är inte fallet, dom gör nämligen narr av kristna och dom har retat väldigt många personer via deras låtar genom tiderna. Som låten "Rockar med Jesus", det är en låt där han blandar en otroligt absurd text, där han sjunger att han rockar med Jesus, med tunga gitarrer och starka vokaler. Det är ett typiskt exempel på en låt som dom har gjort. Väldigt ofta så sjunger dom på ett sätt så man kan tro att droger är bra och det är något man borde testa, men i låten "Tjackpounder" så sjunger han om hur dåligt hans liv har blivit dåligt sen han började med Tjack. Jag har för mig att ingen i bandet håller på med droger utöver alkohol, men dom sjunger bara om det för att retas. Men förbered er på väldigt skumma lyrics, det kan vara meningar som "Pisslickarn från Milano, i hans anus en bananoho, bisarr och knepig italiano, suger piss och capuccinoho" vilket är väldigt uppenbart att dom vill stå ut från mängden. Men jag finner många av deras texter roliga, för dem är bara så sjuka och ironiska. Dem är bland annat inspirerade av Misfits och Thomas Di Leva (haha, jag vet), man märker inspirationen från The Misfits väldigt mycket när bandet var nyskapat, eftersom tiden gick så började dom köra sitt eget "race". När jag säger att dom är inspirerade av Thomas Di Leva menar jag framför allt deras texter, utöver det så finns det låtar med pop-inspiration som jag kopplar direkt till Thomas.
Ni kanske undrar vad det är för en genre egentligen, jag tror att det är bara något dom har hittat på för att skämta till lite. TKU är placerad i genren Punk/Metal, dom har inslag av båda black metal och pop.
Det är ett band som verkligen är annorlunda, när jag ska förklara exakt hur bandet är, som brukar jag säga att det är en mildare version av bandet Skitarg. Båda har skumma lyrics och en ovanlig komposition av bandet. Skitarg sjunger väldigt mycket om grova saker och använder könsord, det gör The Kristet Utseende också men inte lika mycket. TKU sjunger väldigt mycket om droger, i princip alla deras låtar handlar om droger på ett eller annat sätt. Man kan tro att dom är kristna, för dom går ofta runt med ett kors runt halsen och sjunger om Jesus och gud, kollar man bara på deras bandnamn så kan man tro att dom är kristna. Men så är inte fallet, dom gör nämligen narr av kristna och dom har retat väldigt många personer via deras låtar genom tiderna. Som låten "Rockar med Jesus", det är en låt där han blandar en otroligt absurd text, där han sjunger att han rockar med Jesus, med tunga gitarrer och starka vokaler. Det är ett typiskt exempel på en låt som dom har gjort. Väldigt ofta så sjunger dom på ett sätt så man kan tro att droger är bra och det är något man borde testa, men i låten "Tjackpounder" så sjunger han om hur dåligt hans liv har blivit dåligt sen han började med Tjack. Jag har för mig att ingen i bandet håller på med droger utöver alkohol, men dom sjunger bara om det för att retas. Men förbered er på väldigt skumma lyrics, det kan vara meningar som "Pisslickarn från Milano, i hans anus en bananoho, bisarr och knepig italiano, suger piss och capuccinoho" vilket är väldigt uppenbart att dom vill stå ut från mängden. Men jag finner många av deras texter roliga, för dem är bara så sjuka och ironiska. Dem är bland annat inspirerade av Misfits och Thomas Di Leva (haha, jag vet), man märker inspirationen från The Misfits väldigt mycket när bandet var nyskapat, eftersom tiden gick så började dom köra sitt eget "race". När jag säger att dom är inspirerade av Thomas Di Leva menar jag framför allt deras texter, utöver det så finns det låtar med pop-inspiration som jag kopplar direkt till Thomas.
Min favoritlåt av The Kristet Utseende är "Karios Fjollor", det är en låt som är lätt att sjunga med till och den fastnar väldigt lätt på huvudet. Den låten handlar om att dom är i Kario och saknar Sverige, men det är inte allt. För att låten ska klassas som en låt av TKU så måste den såklart innehålla droger, och i detta fallet handlar det även om att han vart stenad, packad, full och hög och efter det så blev han förd bakom ljuset där han blev bög. Om man har lätt för att bli förolämpad så är inte TKU ditt band. Dom har gjort väldigt många låtar som jag tycker om, så man kan säga att det här är en av många favoritlåtar.
Ett perfekt exempel på en låt som dom har gjort för att reta kristna är "Kristen Tjackfabrik", bara namnet visar klart och tydligt vad låten handlar om. Dom jobbar hårt på en kristen tjackfabrik där dom sprider sjukdom, våld och död, sen så säljer dom snö (tjack) på fiken. Den handlar även om att dem säger att dem är kristna för man kan använda det som en täckmantel, vilket jag verkligen håller med om, men det har inte med saken att göra. Sen så spårar låten som vanligt och dom sjunger om hur gamla SS generaler sticker giftiga kanyler i analer. Vilket både är väldigt grovt och i mina ögon, roligt. Många kan inte lyssna på dom för dom har så många låtar som man kan lätt bli äcklad av om man är känslig. Men jag brukar göra så att jag lyssnar på deras låtar sen så skrattar jag åt deras texter, jag tar inte ställning när det gäller om jag tycker att det är äckligt eller inte.
Jörgen Fiberg som sjunger i bandet har en otroligt bra röst, alla som spelar instrumenten gör också ett väldigt bra jobb eftersom dem experimenterar väldigt mycket. En låt som man hör att dom vill testa nya saker hela tiden är "Grogga med Gastar", den låten har en väldigt mörk känsla som ingen annan av deras låtar har. Så alla medlemmar är kapabla till att spela olika sorter av musik. Dom är expert på att komma på många olika rytmer, som exempel kan ni lyssna på "Inferno Pervers", den där gitarren som är väldigt gnällig; men samtidigt skön är helt perfekt när det kommer till kompensationen av låten. Eftersom den försvinner till och från, när den försvinner så fylls sången upp av bas, trummor och sång vilket jag älskar. Men alla har olika smaker antar jag!
The kristet utseende är inte aktivt i nuläget, men jag tror att dom kommer att fortsätta spela in låtar om ett tag, men man vet inte, bmedlemmar i bandet har familj och ta han dom. Jörgen är en väldigt kärleksfull man och vill spendera väldigt mycket tid med hans fru och barn, speciellt sen han fick hans barn så slutade dom släppa album i samma fart. Jag har även hört rykten om hur The Kristet Utseende kommer på deras texter, dom super skallen av sig, sen så när dom ligger under bordet så börjar dom skriva sina låtar. Jag vet inte om det är sant, men jag känner en som har festat med dom för några år sen och det är sant enligt han. Jag tror inte att dom gör så med alla deras låtar, utan bara dom som är extremt skumma, som låten "Folkets Hus, Kabul".
Album som TKU har släppt:
1996 - Sug och fräls
1996 - Pang på pungen i Portugal
1996 - Transa i Transylvanien
1998 - Djävulsvingar över kapellet
2002 - Över dimmornas bro till Ankara
2006 - Sieg Hallelujah
Dom har även släppt singlar och en live-dvd, det finns två album på spoify och några singlar om ni vill kolla vad det är för band! Lämna en kommentar om vilket band jag ska skriva om imorgon, maybe I'll pick YOU!
"Lär mig kristna sexuella trix å vifta med ditt krucifix"
Peace!!// Geniet
Peace!!// Geniet
#12 Rob Zombie
Låtar som jag pratar om i videologgen:
Dragula
House of a thousand corpses
The Scorpion Sleeps
Transylvanian Transmissions Pt.1
Scum of the Earth
Reload
Det finns så otroligt mycket mer som jag kan berätta om Rob Zombie, men jag vill inte göra ett klipp på tio minuter bara för att få ut all information, vill ni veta mer så är det bara att fråga!
"Crawl on me, sink into me, die for me, Living Dead Girl"
Peace!!// Geniet
Peace!!// Geniet
#11 Dark Tranquillity
Dagens band är en av grundarna till genren Melodic Deathmetal, det är en av mina favorit band som kommer från Sverige, såklart pratar jag om Dark Tranquillity!
Jag började lyssna på DT redan som 13 åring, och har lyssnat på dem sen dess, dom är så otroligt bra på att få sin musik extremt melodisk, det är nästan magiskt. Jag har svårt att välja ett exempel på någon låt eftersom dom har så många som är bra, men jag kan börja med låten "Terminus (Where death is most alive)". Den låten har nästan den bästa uppbyggnaden till sång som jag någonsin har hört. Det är en låt som gör så att jag verkligen inte kan sitta still, trummorna, gitarren och synthljudet är så brilliant så jag finner inte ord till det. Att sångaren i Dark Tranquillity har den bästa rösten inom melodisk dödsmetal gör det ännu mer episkt, han har en sån där röst som håller i alla lägen, även fast det är till exempel sista låten i deras "livespelning". Jag har konstant goosebumps till låten och kan inte säga mer än att ni ska lyssna på den. Man kanske måste ha lyssnat på Melodisk dödsmetal tidigare för att uppskatta hans röst, men jag tycker att ni ska testa i alla fall.
Jag började lyssna på DT redan som 13 åring, och har lyssnat på dem sen dess, dom är så otroligt bra på att få sin musik extremt melodisk, det är nästan magiskt. Jag har svårt att välja ett exempel på någon låt eftersom dom har så många som är bra, men jag kan börja med låten "Terminus (Where death is most alive)". Den låten har nästan den bästa uppbyggnaden till sång som jag någonsin har hört. Det är en låt som gör så att jag verkligen inte kan sitta still, trummorna, gitarren och synthljudet är så brilliant så jag finner inte ord till det. Att sångaren i Dark Tranquillity har den bästa rösten inom melodisk dödsmetal gör det ännu mer episkt, han har en sån där röst som håller i alla lägen, även fast det är till exempel sista låten i deras "livespelning". Jag har konstant goosebumps till låten och kan inte säga mer än att ni ska lyssna på den. Man kanske måste ha lyssnat på Melodisk dödsmetal tidigare för att uppskatta hans röst, men jag tycker att ni ska testa i alla fall.
Jag tänker skriva om en låt till, som heter Misery's Crown, goosebumpsen kommer tillbaka och denna gången är dem ännu starkare. Låten har en väldigt dramatisk ton, för dem har blandat deras keyboard med en raspig röst och ett allmänt segt tempo. Texten i låten är så extremt bra, inte bara för jag kan relatera till den, utan att jag tror att väldigt många känner igen sig själv i den här låten. Texten till den här låten är väldigt Emo-inspirerade, men det gör inte låten sämre, tvärt om; den gör låten bättre. Det är en perfekt låt att lyssna på om man är besviken på någon, eller dylikt. Är man någon som inte bryr sig om lyrics utan bara gillar sång och trummor i allmänhet så tror jag att låten är väldigt bra i vilket fall som helst. Jag vet inte om Mikael Stanne har skrivit den här låten från egna upplevelser, men den känns så äkta. Personligen så tror jag att något har hänt han, så han skrev en låt för att få ut sina känslor.
Okej, jag ljög om att jag tänkte bara skriva en låt till, Punish My Heaven är en låt som jag verkligen måste få skriva om. Med ett grymt snabbt tempo och en grov röst gör låten till en av mina favoritlåtar av Dark Tranquillity. Det är en bit in i låten (efter 2:55) där jag tappar hakan helt. Med en röst som är starkare än stål, och att det låter som att han är nära på att börja gråta får mig bara att överdosera på goosebumps (jag tycker att det låter som att han är nära på att gråta, det är ingen fakta). Den här låten så måste man ha lyssnat på rätt mycket döds metal innan för att uppskatta hur genial den är, eftersom den är så grov och snabb så kan det vara avskräckande för folk som inte har kommit in i den genren än. Men det är en perfekt låt för att bevisa hur stark röst han har. Det är verkligen en talang på hög nivå om jag ska vara ärlig. Låten kommer från en av deras tidigare album, i början så var DT lite mer inriktat på att få musiken väldigt tung för att luta lite mer mot dödsmetal hållet, att dem börjar ha med Synth i bandet mer och mer eftersom åren går. Ni som spelar Gitarr kan testa att spela den här låten, jag önskar er lycka till för att den är otroligt snabb och svår. (Spelar ni starten av låten så bjuder jag på en klubba i kiosken!)
Okej, jag ljög om att jag tänkte bara skriva en låt till, Punish My Heaven är en låt som jag verkligen måste få skriva om. Med ett grymt snabbt tempo och en grov röst gör låten till en av mina favoritlåtar av Dark Tranquillity. Det är en bit in i låten (efter 2:55) där jag tappar hakan helt. Med en röst som är starkare än stål, och att det låter som att han är nära på att börja gråta får mig bara att överdosera på goosebumps (jag tycker att det låter som att han är nära på att gråta, det är ingen fakta). Den här låten så måste man ha lyssnat på rätt mycket döds metal innan för att uppskatta hur genial den är, eftersom den är så grov och snabb så kan det vara avskräckande för folk som inte har kommit in i den genren än. Men det är en perfekt låt för att bevisa hur stark röst han har. Det är verkligen en talang på hög nivå om jag ska vara ärlig. Låten kommer från en av deras tidigare album, i början så var DT lite mer inriktat på att få musiken väldigt tung för att luta lite mer mot dödsmetal hållet, att dem börjar ha med Synth i bandet mer och mer eftersom åren går. Ni som spelar Gitarr kan testa att spela den här låten, jag önskar er lycka till för att den är otroligt snabb och svår. (Spelar ni starten av låten så bjuder jag på en klubba i kiosken!)
När jag tittar på när Dark Tranquillity spelar live (på youtube), så är dem exakt som bandet Gojira. Med det menar jag att dom är så extremt bra på att spela deras låtar live. Allt är utfört i perfektion, det är nästan så att dem spelar sina låtar bättre live än vad dem gör i studion, det är helt ekelt fascinerande.
Max Brändström Nyström var så snäll så att han skrev lite om att hur det är att se dem live:
"Det var den bästa genomförda spelningen jag sett live någonsin, dom visste precis vad dom höll på med och hade sån grym känsla. Dom kunde verkligen det där med scennärvaro, ögonkontakten uppstod ofta, istället för att dom står och stirrar på vart dom ska lägga fingrarna på gitarren. Jag har aldrig heller sett något band vara så synkat i sin helhet på scenen. Samt att allsången var total på Misery's Crown. När Terminus (where death is most alive) drog igång så har jag aldrig sett något härligare än när Martin Brändström började snurra på sina dreads i takt med låten."
Jag tänker inte nämna alla i bandet, vill inte att inlägget ska bli för långt, ni ska orka läsa inlägget också, men här får ni albumen som bandet har släppt, det är 10 stycken:
Skydancer (1993)
The Gallery (1995)
The Mind's I (1997)
Projector (1999)
Haven (2000)
Damage Done (2002)
Exposures: In Retrospect And Denial (2004)
Character (2005)
Fiction (2007)
We Are the Void (2010)
"And wasted what was given, to revel in your mess."
Peace // Geniet!!
Peace // Geniet!!
#10 Arch Enemy
Dagens metalband är Arch Enemy, bandet som blandar galen screamo/growl röst med snabba gitarrsolon och heta trummor, detta är svensk dödsmetal på hög nivå. Många medlemmar i Arch enemy har enorm talang, men den som har absolut störst talang är sångaren Angela Gossow, hon kan sjunga tyngre än många män i branschen, om ni blev intresserade så lyssna på det här. Många tycker att bandet har fått all uppmärksamhet bara på grund av att det är en tjej som sjunger. Jag håller med om det till en viss del, visst drar det otroligt stor uppmärksamhet, men man måste ha mer än en bra sångröst för att driva ett band. En av mina favorit trummisar är nämligen med i Arch enemy, han är ett bra tips på en som spelar med otroligt mycket känsla. Precis som (enligt mig) den bästa trummisen i världen gör, Mario duplantier. Ett bra exempel på en låt med mycket känsla och takt är "Greeting Immortality"(en av dem bästa Oldschool dödsmetal låtarna som någonsin har gjorts enligt mig, I'm just sayin'). Den låten är inte gjord av Arch enemy, men det är samma trummis. Lyssnar ni när trummorna kommer in efter gitarren i början så förstår ni precis vad jag menar. När det kommer till basen och gitarren i Arch Enemy så är jag inte så imponerad, det är inget speciellt.
Många kan tycka ett det är väldigt avskräckande när Angela har så grov och skrikig röst, medans andra tycker att det är väldigt lockande. Personligen tycker att jag det låter helt ok, om jag inte tänker på att det är en tjej. Jämnför jag med sångaren i Gojira eller Amon Amarth så är det långt ifrån lika bra, men tänker jag på att hon är en tjej så är det otroligt grymt. Jag kan ledsna på hennes röst relativt snabbt, för när jag lyssnar på ett band så lyssnar jag på det som det är, jag tycker inte att bandet är bättre bara för att det är en tjej som sjunger. I mina öron är det som att lyssna på en man som bör sjunga "vanlig" metalmusik, och inte dödsmetal. Det vill säga någon som inte riktigt räcker till, med det menar jag ej att hon inte har det som krävs för att sjunga nog grovt; utan att hon försöker för mycket för att komma ned i dem där riktigt tunga tonerna.
Dem har släppt 9 album: Många kan tycka ett det är väldigt avskräckande när Angela har så grov och skrikig röst, medans andra tycker att det är väldigt lockande. Personligen tycker att jag det låter helt ok, om jag inte tänker på att det är en tjej. Jämnför jag med sångaren i Gojira eller Amon Amarth så är det långt ifrån lika bra, men tänker jag på att hon är en tjej så är det otroligt grymt. Jag kan ledsna på hennes röst relativt snabbt, för när jag lyssnar på ett band så lyssnar jag på det som det är, jag tycker inte att bandet är bättre bara för att det är en tjej som sjunger. I mina öron är det som att lyssna på en man som bör sjunga "vanlig" metalmusik, och inte dödsmetal. Det vill säga någon som inte riktigt räcker till, med det menar jag ej att hon inte har det som krävs för att sjunga nog grovt; utan att hon försöker för mycket för att komma ned i dem där riktigt tunga tonerna.
1996 – Black Earth
1998 – Stigmata
1999 – Burning Bridges
2001 – Wages of Sin
2003 – Anthems of Rebellion
2005 – Doomsday Machine
2007 – Rise of the Tyrant
2009 – The Root of All Evil
2011 – Khaos Legions
Dem har 5 medlemmar just nu (dem har haft 9st sammalagt):
Angela Gossow − sång
Michael Amott − gitarr, bakgrundssång
Christopher Amott − gitarr, bakgrundssång
Sharlee D'Angelo − bas
Daniel Erlandsson − trummor
"Paradise is waiting, for the chosen few, let's hope maybe this time he picks me and you"
PEACE!!//Ett geni
PEACE!!//Ett geni
# 9 The Offspring
Dagens band är Punk/rock bandet The Offspring!
Offspring är ett band som alla jag känner har hört, det är ett sånt där band som får folk att få flashbacks när man lyssnar på dem. Speciellt folk som är födda runt '93, det för då Offspring gällde! Många kommer ihåg när man satt framför Mtv och såg musikvideon till "Pretty Fly (For a White Guy)", den låten är verkligen oldie but goldie!
De har gjort otroligt många bra låtar utöver "Pretty Fly".
Till exempel "The Kids Aren't alright", det är en låt som jag kan dunka på repeat och sedan bara luta sig bakåt och njuta. Den låten har ett väldigt dramatiskt gitarriff, kombinerat med grymma vocals och trummor, så får man en väldigt bra låt. The Offspring lyckas så otroligt bra med att kombinera Punk och Rock, det är nästan så att man vill säga att dem har skapat en egen genre. Jag tror jag ska kalla den Pronk (snor ni min idé så blir det konsekvenser).
Dom har gjort andra låtar som jag tycker är väldigt experimentella, till exempel låten "Self Esteem" där som sätter fokus på basen och sedan sjunger han som han vore extremt trött, det är väldigt svårt att förklara. Men i deras andra album så sjunger han på det sättet på några låtar, det är väldigt nyskapande (på den tiden) och det är väldigt intressant. En annan låt där han sjunger på just det sättet är låten "Come Out and Play". Det finns väldigt bra låtar från deras nya album också, "You're Gonna Go Far, Kid" är så obeskrivligt bra, allt är så bra synkat, samt hur uppbyggningen och dramat bygger upp fram till refrängen är exceptionell.
Den sista låten jag tänker tipsa om är "Hit That", den är så otroligt groovy, basen blandat med instruella ljud samt otroligt simpla trummor gör det till en låt som fastnar på hjärnan. Jag tycker också att låten har lite reggae inspiration.
Offspring är ett band som alla jag känner har hört, det är ett sånt där band som får folk att få flashbacks när man lyssnar på dem. Speciellt folk som är födda runt '93, det för då Offspring gällde! Många kommer ihåg när man satt framför Mtv och såg musikvideon till "Pretty Fly (For a White Guy)", den låten är verkligen oldie but goldie!
De har gjort otroligt många bra låtar utöver "Pretty Fly".
Till exempel "The Kids Aren't alright", det är en låt som jag kan dunka på repeat och sedan bara luta sig bakåt och njuta. Den låten har ett väldigt dramatiskt gitarriff, kombinerat med grymma vocals och trummor, så får man en väldigt bra låt. The Offspring lyckas så otroligt bra med att kombinera Punk och Rock, det är nästan så att man vill säga att dem har skapat en egen genre. Jag tror jag ska kalla den Pronk (snor ni min idé så blir det konsekvenser).
Dom har gjort andra låtar som jag tycker är väldigt experimentella, till exempel låten "Self Esteem" där som sätter fokus på basen och sedan sjunger han som han vore extremt trött, det är väldigt svårt att förklara. Men i deras andra album så sjunger han på det sättet på några låtar, det är väldigt nyskapande (på den tiden) och det är väldigt intressant. En annan låt där han sjunger på just det sättet är låten "Come Out and Play". Det finns väldigt bra låtar från deras nya album också, "You're Gonna Go Far, Kid" är så obeskrivligt bra, allt är så bra synkat, samt hur uppbyggningen och dramat bygger upp fram till refrängen är exceptionell.
Den sista låten jag tänker tipsa om är "Hit That", den är så otroligt groovy, basen blandat med instruella ljud samt otroligt simpla trummor gör det till en låt som fastnar på hjärnan. Jag tycker också att låten har lite reggae inspiration.
Ni kanske undrar varför jag skriver om The Offspring när jag inte ens har nämt att det är ett Metal band, det är därför många ser inte The Offspring som ett Metal band medans andra tycker att det är det. Personligen så hittar jag nog med influenser från Metal musik så det räcker till att kalla dem en del av genren.
The Offsprings var ett litet garageband i Kalifornien året 1983, de bestämmde sig för att skaffa sig ett riktigt bra bandnamn och sedan satsa seriöst på musiken. Men innan det så kickade dom några från bandet så dem kunde få talangfulla instrumentspelare. Bland annat så bytte dem ut trummisen i bandet för att ta in någon som kunde köpa ut alkohol till dem. Men jag tror inte att det var den enda anledningen, då hade bandet inte varit så seriöst, men eftersom vi hör att han kan spela trummor, så måste det ha varit i alla fall en av många anledningar.
The Offsprings första album blev aldrig riktigt känt, men när dem släppte sitt andra album "Smash"(1994) så blev det andra bullar. Det blev det bäst säljande albumet från ett självständigt skivbolag, dem sålde över 16 miljoner exemplar. De släppte tre album till efter det som blev platinaalbum, men dem slog igenom ännu hårdare när dem släppte albumet "Americana". Det albumet sålde 15 miljoner exemplar och det är mitt favoritalbum som Offspring har gjort, i princip är alla låtar i det albumet perfektion, den har så otroligt många bra låtar som får mig att tänka tillbaka på den tiden när man fick en skiva i födelsedagspresent och sedan spelade man den där skivan konstant i en gammal Cd-spelare, good times. Efter Americana, så släppte dem två album till, många tycker att dem inte var allt för bra, och dem tänkte att The Offspring kommer att dö ut nu. Men så var inte läget, 5 år senare när man trodde att dem var "long gone", så kommer dem med albumet "Rise And Fall, Rage And Grace" vilket tog alla med storm. Låten "You're Gonna Go Far, Kid" den toppade många listor i USA och blev deras första singel att uppnå guldstatus.
Updaten vart större än vad jag förväntade mig, så jag slutar skriva nu, så ni slipper spendera en förmiddag för att kunna läsa mitt inlägg. Tipsa gärna om vilket band jag ska skriva om imorgon,
100% guaranteed ett band från kommentarerna!
100% guaranteed ett band från kommentarerna!
"I wrote her off for the tenth time today and practice all the things I would say"
Peace!! // Geniet
Peace!! // Geniet
#8 Entombed
Dagens band är Deathmetal bandet Entombed (bandet hette Nihilist från början, men dem bytte snabbt)
Utan Entombed så kanske inte dödsmetal hade funnits idag, det är dem som var med och skapade genren med inspiration från olika band, till exempel Slayer, Motörhead och The Misfits.
När dem började spela så var bandet som grovast, men efter tiden gick så har dem sänkt nivån på brutaliteten och börjat kalla sig själv Death n' roll, vilket är någon form av väldigt tung hårdrock. Man kan säga att dem är som bandet Slayer men mycket tyngre, jag hittar många liknelser från Entombed's nya låtar och just Slayer. En anledning varför Entombed var så unik var på grund av deras "raspiga" gitarrer, det var väldigt ovanligt när dem startade deras band, många tyckte att det var avskräckande medans andra tyckte att det var underbart. Jag tycker att dem har väldigt många låtar som är väldigt punkiga, men det är inte så konstigt eftersom dem har blivit inspirerade av Misfits.
Utan Entombed så kanske inte dödsmetal hade funnits idag, det är dem som var med och skapade genren med inspiration från olika band, till exempel Slayer, Motörhead och The Misfits.
När dem började spela så var bandet som grovast, men efter tiden gick så har dem sänkt nivån på brutaliteten och börjat kalla sig själv Death n' roll, vilket är någon form av väldigt tung hårdrock. Man kan säga att dem är som bandet Slayer men mycket tyngre, jag hittar många liknelser från Entombed's nya låtar och just Slayer. En anledning varför Entombed var så unik var på grund av deras "raspiga" gitarrer, det var väldigt ovanligt när dem startade deras band, många tyckte att det var avskräckande medans andra tyckte att det var underbart. Jag tycker att dem har väldigt många låtar som är väldigt punkiga, men det är inte så konstigt eftersom dem har blivit inspirerade av Misfits.
En av deras låtar som jag tycker är väldigt lik The Misfits är just "Night of The Vampire", den låten har samma "mörka" känsla och han sjunger på ett väldigt likt sätt.
En låt som är väldigt lik Slayer är låten "I for an Eye", den har samma svängiga gitarr som jag gillar i låtar. Som jag har sagt många gånger; simpelt är bra. Låten har väldigt bra trummor, vanligtvis är jag inte så stort "fan" av Entombed's trummor. Men i den här låten så lyckades dem väldigt bra.
Något som jag inte gillar med Entombed är faktiskt sångaren, det är väldigt många som tycker att han "gör" bandet men jag tycker att hans röst inte riktigt räcker till. Låter som att han har growlat fel väldigt länge eller att han inte bara har talangen för att growla. När jag såg Entombed live I Falun så fick jag det bekräftat, han fick ofta ta pauser där han sa att han inte har röst till att growla. Där erkände han det till och med själv, så jag behöver inte ens ha mer bevis för mitt argument. Men nu är det så att han har faktiskt några låtar där han lyckas bra med rösten, den kanske är för att han har lagt ned mer tid på dem och har tid att vila sin röst genom att ta mycket pauser.
En låt med bra sång är låten "Amok", där han sjunger likvärdigt som sångaren i Amon Amarth. På tal om det så är hans röst relativt lik Jonas röst, den har inte samma styrka och den är inte lika grov, men den är lite lik i alla fall.
En låt med bra sång är låten "Amok", där han sjunger likvärdigt som sångaren i Amon Amarth. På tal om det så är hans röst relativt lik Jonas röst, den har inte samma styrka och den är inte lika grov, men den är lite lik i alla fall.
Bandet består av fem medlemmar just nu, det har varit sammalagt 13 personer som har spelat i Entombed, så dem har haft otroligt mycket problem genom tiderna. Här är dem nuvarande bandmedlemmarna:
Lars Göran Petrov - Sång
Alex Hellid - Gitarr
Victor Brandt - Bas
Nico Elgstrand - Gitarr
Olle Dahlstedt - Trummor
"Never in your wildest dreams could you anticipate this loss, Impotent redeemer hanging helpless on the cross"
Peace!! // Geniet
Peace!! // Geniet
#7 System Of A Down
Dagens band är Alternativ Metalbandet System Of A Down, även kallad Soad!
Eftersom jag har slackat på slutet med updates så får ni en lite större nu, hoppas ni inte avled i väntan!
Det är ett band som jag har funderat länge på att analysera, det är ett sånt där band som otroligt många har hört. Det är ingen överraskning, Soad är ett verkligen ett otroligt bra band. När jag vill lyssna på något med variation så kommer jag inte på något band som varierar så mycket i genren som Soad gör, man kan verkligen säga att dem lever upp till deras stil. System Of A Down är en av dem svåraste banden att sätta i en genre, jag kan säga att det är en blanding av Alternative/Nu Metal, med inslag av Industrial och någon form av indiemetal. Jag tycker att bandet är nog det mest experementella bandet inom hela Metalträdet, det är verkligen något att vara stolt över.
Man kan undra hur ett band kan skilja så mycket i deras stil, jag tror det är på grund av sångaren Serj Tankian, han är verkligen ett geni inom musiken som kommer på nya kompositioner helatiden som han vill testa, därför är Soad ett perfekt projekt för han att bomba ut sina vrickade och nytänkande idéer. Serj Tankian fortsatte sin karriär som soloartist, när man lyssnar på hans låtar så känns det verkligen som man lyssnar på System Of A Down, speciellt deras äldre låtar. Här har ni ett smakprov på en av Serj's sololåtar, den heter "Emty Walls".
Eftersom jag har slackat på slutet med updates så får ni en lite större nu, hoppas ni inte avled i väntan!
Det är ett band som jag har funderat länge på att analysera, det är ett sånt där band som otroligt många har hört. Det är ingen överraskning, Soad är ett verkligen ett otroligt bra band. När jag vill lyssna på något med variation så kommer jag inte på något band som varierar så mycket i genren som Soad gör, man kan verkligen säga att dem lever upp till deras stil. System Of A Down är en av dem svåraste banden att sätta i en genre, jag kan säga att det är en blanding av Alternative/Nu Metal, med inslag av Industrial och någon form av indiemetal. Jag tycker att bandet är nog det mest experementella bandet inom hela Metalträdet, det är verkligen något att vara stolt över.
Man kan undra hur ett band kan skilja så mycket i deras stil, jag tror det är på grund av sångaren Serj Tankian, han är verkligen ett geni inom musiken som kommer på nya kompositioner helatiden som han vill testa, därför är Soad ett perfekt projekt för han att bomba ut sina vrickade och nytänkande idéer. Serj Tankian fortsatte sin karriär som soloartist, när man lyssnar på hans låtar så känns det verkligen som man lyssnar på System Of A Down, speciellt deras äldre låtar. Här har ni ett smakprov på en av Serj's sololåtar, den heter "Emty Walls".
Rötterna i System Of A down ligger i bandet Soil (inte metalbandet från Chicago), där av tre personer från det nuvarande bandet gick i samma skola. Men på grund av åldersskillnaden så träffades dem inte förän 1992. Serj Tankian säger att en av Soils låtar är 7-8 System Of A Down låtar i en komposion. Jag vet inte hur man ska tolka det, kanske att han lade ned mer tid på hans låtar vid den tiden. Serj älskar att skriva dikter, vid den tiden så hade han möjligtvis mer inspiration för att kunna uttrycka sig lättare, vem vet?
För att ni ska få lite insikt i hur splittrad Soads stil är så ska jag posta lite låtar åt er!
Börja med att lyssna på Hypnotize, en låt med influenser av Indie, rock och såklart Metal.
Sen så lyssnar ni på låten Prision Song, som har Oldschool dödsmetal influenser, låten har även tagit svaga rötter från hip-hop vilket jag tycker är otroligt vrickat.
Nästa låt ni kan lyssna på, om ni fortfarande inte tycker att deras stil är bred är låten "Roulette", starka influenser av Indie och klassisk rock, en underbart komponerad låt som kan få vem som helst att tagga ned.
Jag kommer avsluta denna jämnföringen med låten "Old School Hollywood", med starka influenser av Industrial Metal, hårdrock. Samt en annorlunda sång, backupsångaren sjunger i stil med den äldre sångaren i AC/DC eller sångaren i Guns And Roses, tycker jag.
Detta var bara ett smakprov på Soad, vill ni höra mer är det bara att gå in på Spotify.
Utöver att System Of A Down kör sitt eget "race" och utövar det till perfektion så måste jag säga att dem skriver otroligt bra lyrics, det är dem som får Soad att verkligen stå ut från mängden. När Serj och Daron samarbetar med att skriva låtarna så kan det inte bli något annat än perfekt, det känns som att dem väger upp varandras "dåliga" sidor. Jag tror att Serj vill fokusera allt för mycket på politik och glömmer att man kan skriva om andra saker, där stiger Daron in och neutraliserar det till en felfri komposion. Om man kollar från en generellt perspektiv så handlar deras låtar om Amerikansk historia och agerar mycket i antipropaganda när det gäller bland annat Amerikanska folkmord eftersom alla bandmedlemar har släktingar som har blivit mördad i just folkmord. Utöver politik så skriver dem även om orättvisor i världen, så skriver dom också om saker som händer i dagens samhälle. Många vill säga att Soad är ett politiskt band, men det är dem inte enligt bandmedlemarna.
System Of A Down har haft det svårt genom tiderna, har uppstått mycket drama inom bandet och dem splittrades 2006, ingen vet rikitigt varför bandet splittrades. Många blev otroligt lycklig när nyheterna om att dem har återförenas året 2010, samma år som dem spelade på Metaltown i Göteborg. Än så länge har dem inte släppt ett nytt album, jag tror att dem bara samlades för att spela med varandra som en avslutning eftersom nästan alla medlemmar i bandet har en egen karriär att sköta.
Jag har berättat om Serj's soloprojekt redan, men även Elbasisten Shavo Odadjian har ett band som han startade med en före detta Wu-Tang medlem och några andra, vid namnet Achozen.
Daron Malakian, gitarrspelaren i Soad valde att börja spela i sitt gamla band Scars On broadway som även är relativt lik System of A down. Jag gillar deras låt "Chemicals" som dem har gjort.
Jag har berättat om Serj's soloprojekt redan, men även Elbasisten Shavo Odadjian har ett band som han startade med en före detta Wu-Tang medlem och några andra, vid namnet Achozen.
Daron Malakian, gitarrspelaren i Soad valde att börja spela i sitt gamla band Scars On broadway som även är relativt lik System of A down. Jag gillar deras låt "Chemicals" som dem har gjort.
Bandet består av fyra personer just nu, dem har "endast" haft ett medlemsbyte och det är en trummis vid året 1997. Här har ser ni lite lättare vilka som är med i bandet:
Hoppas att ni inte dog av min "wall of text", som vanligt uppskattar jag bandförslag.
"I dont see, I don't hear, I don't speak, I don't feel anymore."
Pz // Geniet
"I dont see, I don't hear, I don't speak, I don't feel anymore."
Pz // Geniet
#6 Disturbed
Dagens band är Numetalbandet Disturbed!
Jag gick runt och funderade på om jag verkligen gillar eller ogillar Disturbed, jag har nämligen alltid tyckt att det är ett band som man lyssnar på när man är 13-15 sen så "växer" man upp. Anledningen till det är att jag själv lyssnade på Disturbed när jag var vid den åldern och det gjorde alla andra jag var med också. Men jag är en person som inte tycker om saker som alla andra lyssnar på, varför vet jag inte.
Men jag har ändrat min syn på dem nu, Disturbed är ett väldigt bra band som förtjänar alla fans, i alla åldrar.
När jag ska skriva om ett band så lyssnar jag alltid igenom dem för att kunna ha en stark åsikt om ett band, så allt jag säger är sant och inget är halvdant.
Nu till själva analysen!
Disturbed är ett väldigt lättlyssnat band som är experter på att få låtar att fastna på ditt huvud. Men som sagt, jag tror att dem är så känd på grund av att deras låtar är lättlyssnade. Man behöver inte vara så insatt i Metalmusik för att tycka om Disturbed. David's röst är väldigt bra för just den stilen av musik, jag tror att dem är väldigt medvetna om att en relativt stor marginal av deras publik är så kallade "casuals".
Många säger att Disturbed är ett vanligt metal band vilket jag kan hålla med om till en viss grad, utöver att jag definierar dom som Numetal/Alternativ/Rock så måste jag säga att dem har även inslag av industrial, jag tycker att det är konstigt att ingen annan tycker som jag. Ett bra exempel på vad jag menar är låten "Meaning Of Life", är ni fortfarande osäkra så kan ni jämnföra själva "beatet" med en låt av Industrialkungarna Static-x, låten heter "Bled For Days". Det är likadan använding av ett datorljud med fillers av trummor och tunga gitarrer. Vill ni ha fler låttips som är lik Disturbed's låt så får ni höra av er.
Den största anledningen varför jag tycker att dem är bra, är att man blir så otroligt taggad av deras musik! Ett exempel av perfektion är deras populäraste låt "Down With The Sickness", man vill bara maxa volymen och hoppas på att man inte spränger rutorna i lägenheten. Jag kan dock bli less på Disturbed rätt snabbt, bara efter några få timmar så måste jag byta band för att det känns som jag har lyssnat på en riktigt bra låt, men otroligt många gånger. Men det är inte på grund av att instrumenten låter likadant (ett klassiskt fel), det är att jag blir less på David's röst och att dom gillar att upprepa bland annat refränger. Om ni undrar vad jag syftar på kan ni lyssna på låten "Voices".
Jag gick runt och funderade på om jag verkligen gillar eller ogillar Disturbed, jag har nämligen alltid tyckt att det är ett band som man lyssnar på när man är 13-15 sen så "växer" man upp. Anledningen till det är att jag själv lyssnade på Disturbed när jag var vid den åldern och det gjorde alla andra jag var med också. Men jag är en person som inte tycker om saker som alla andra lyssnar på, varför vet jag inte.
Men jag har ändrat min syn på dem nu, Disturbed är ett väldigt bra band som förtjänar alla fans, i alla åldrar.
När jag ska skriva om ett band så lyssnar jag alltid igenom dem för att kunna ha en stark åsikt om ett band, så allt jag säger är sant och inget är halvdant.
Nu till själva analysen!
Disturbed är ett väldigt lättlyssnat band som är experter på att få låtar att fastna på ditt huvud. Men som sagt, jag tror att dem är så känd på grund av att deras låtar är lättlyssnade. Man behöver inte vara så insatt i Metalmusik för att tycka om Disturbed. David's röst är väldigt bra för just den stilen av musik, jag tror att dem är väldigt medvetna om att en relativt stor marginal av deras publik är så kallade "casuals".
Många säger att Disturbed är ett vanligt metal band vilket jag kan hålla med om till en viss grad, utöver att jag definierar dom som Numetal/Alternativ/Rock så måste jag säga att dem har även inslag av industrial, jag tycker att det är konstigt att ingen annan tycker som jag. Ett bra exempel på vad jag menar är låten "Meaning Of Life", är ni fortfarande osäkra så kan ni jämnföra själva "beatet" med en låt av Industrialkungarna Static-x, låten heter "Bled For Days". Det är likadan använding av ett datorljud med fillers av trummor och tunga gitarrer. Vill ni ha fler låttips som är lik Disturbed's låt så får ni höra av er.
Den största anledningen varför jag tycker att dem är bra, är att man blir så otroligt taggad av deras musik! Ett exempel av perfektion är deras populäraste låt "Down With The Sickness", man vill bara maxa volymen och hoppas på att man inte spränger rutorna i lägenheten. Jag kan dock bli less på Disturbed rätt snabbt, bara efter några få timmar så måste jag byta band för att det känns som jag har lyssnat på en riktigt bra låt, men otroligt många gånger. Men det är inte på grund av att instrumenten låter likadant (ett klassiskt fel), det är att jag blir less på David's röst och att dom gillar att upprepa bland annat refränger. Om ni undrar vad jag syftar på kan ni lyssna på låten "Voices".
Disturbed skapades 1996, dem har tappat två medlemmar, men deras setup just nu är:
David Draiman - Sång
Dan Donegan - Gitarr
Mike Wengren - Trummor
John Moyer - Bas
Nästa band kommer jag ta från kommentarerna, så se till att tipsa mig om något grymt band!
Så, vill ni ha något lättlyssnat och vill bli taggade på att göra något jobbigt så tipsar jag starkt om att dra igång lite Disturbed! Själv har jag 1 ton disk som jag ska ta hand om, tur att jag har Disturbed vid min sida!
"There is no turning back now, you've woken up the demon in me."
Peace!! //Geniet
Peace!! //Geniet
#5 Fear Factory
Dagens band är Fear Factory(hette Ulceration fram till 1990)!
Enligt mig förlitar sig detta bandet otroligt mycket på den instrumella biten, speciellt deras grymma trummor. Många vill argumentera och säga att trummorna i Fear Factory är datorgjorda, för det går inte att få så rena blastbeats, samt att taktkänslan är alldeles för perfekt. Men dem har haft många konserter där dem har bevisat alla "haters" fel. Två väldigt bra exempel på låtar som folk kan bli irriterad på när det kommer till trummorna är bla "Slave Labor" och "Coporate Cloning".
Jag har alltid tyckt att det är sången i Fear Factory som drar ned bandet, jag har diskuterat detta med några kompisar och det verkar bara vara jag som tycker så. Enligt mig så kan detta bandet vara mycket större om dem hade haft någon annan som sjunger, lyssnar man på låten "Replica" där han "skriker" väldigt länge, det låter otroligt falskt i mina öron. Det är bara ett av flera exempel som jag har. Fear Factory förstår principen av gitarren, det är inte att spela svårt utan att spela lätta men svängiga noter så att dem fastnar på huvudet längre. Men jag kan tycka ett dom stämmer ned gitarrerna för mycket, därför att Dino Cazares är så duktig på gitarr och det borde få visas lite mer i diverse låtar. Men killen som gör detta band så bra är Raymond Herrera, utan hans precision så hade detta bandet inte kommit långt alls, tror jag.
Fear Factory har även gjort instrumentella låtar(utan sång), dom tycker jag om väldigt mycket, för då får man höra potentialen av bandet, man kan nästan säga att det är lite frustrerande.
Enligt mig förlitar sig detta bandet otroligt mycket på den instrumella biten, speciellt deras grymma trummor. Många vill argumentera och säga att trummorna i Fear Factory är datorgjorda, för det går inte att få så rena blastbeats, samt att taktkänslan är alldeles för perfekt. Men dem har haft många konserter där dem har bevisat alla "haters" fel. Två väldigt bra exempel på låtar som folk kan bli irriterad på när det kommer till trummorna är bla "Slave Labor" och "Coporate Cloning".
Jag har alltid tyckt att det är sången i Fear Factory som drar ned bandet, jag har diskuterat detta med några kompisar och det verkar bara vara jag som tycker så. Enligt mig så kan detta bandet vara mycket större om dem hade haft någon annan som sjunger, lyssnar man på låten "Replica" där han "skriker" väldigt länge, det låter otroligt falskt i mina öron. Det är bara ett av flera exempel som jag har. Fear Factory förstår principen av gitarren, det är inte att spela svårt utan att spela lätta men svängiga noter så att dem fastnar på huvudet längre. Men jag kan tycka ett dom stämmer ned gitarrerna för mycket, därför att Dino Cazares är så duktig på gitarr och det borde få visas lite mer i diverse låtar. Men killen som gör detta band så bra är Raymond Herrera, utan hans precision så hade detta bandet inte kommit långt alls, tror jag.
Fear Factory har även gjort instrumentella låtar(utan sång), dom tycker jag om väldigt mycket, för då får man höra potentialen av bandet, man kan nästan säga att det är lite frustrerande.
Fear Factory har släppt 10 album:
1992 - Soul of a New Machine
1995 - Demanufacture
1997 - Remanufacture
1998 - Obsolete
2001 - Digimortal
2002 - Concrete (inofficiellt album som spelades in 1991)
2003 - Hatefiles
2004 - Archetype
2005 - Transgression
2010 - Mechanize
Jag kan säga att bandet spelade dödsmetall när bandet skapades, sedan har musiken blivit "lättare" som åren går. Idag är Fear Factory Industrimetallband. Utöver instrumenten som var tyngre förut så vad även Burton's röst mycket mörkare. Men även på dom nya låtarna så får man lite influenser här och där på den tunga rösten som han har.
"Imprisoned in a world without a memory."
Peace!! // Das Geni
Peace!! // Das Geni
#4 Skitarg
Dagens band är inget annat än Skitarg, Psychostick är en fis i rymden i jämförelse med hur oseriöst detta bandet är. När det kommer till att underhållning så är Skitarg svårslagna, dem gör verkligen allt för att din musikupplevelse ska bli så bra som möjligt!
Dem bjuder verkligen på sig själv, det gäller bara att du tittar på deras grova och stötande texter från ett humoristiskt perspektiv. När man lyssnar på Skitarg är texterna väldigt viktiga, enligt mig. För vissa låtar kanske inte är perfektion när det kommer till den instrumentella delen, men på andra sidan är den otroligt underhållande. Skitarg kan ha väldigt mörka låtar som "Spetälsk Ängel" och "Skitaggrossismen" som folk inte tycker om, det är därför dem lyssnar på låten och tänker "detta är alldeles för tungt för mig". Det man skall göra är att lyssna på deras låtar och uppskatta hur roliga och brytande texter dem har.
Skitarg började som ett oseriöst projekt för att förmedla sina känslor, men det växte till något mycket större än så, jämför man deras första album och deras nya album så märker man en större svårighetsgrad på den instrumentella biten, medans sången är relativt lik.
Dem går inte efter sina riktiga namn i bandet, utan dom har smeknamn så som "Barnet" och "Necrofilip" är dem som är mest känd i bandet. Inte bara för att det är dem som sjunger i bandet, utan därför det är dom som skapar mest "show" på scenen och för att dem har väldigt vrickad och rolig humor.
Namn på andra medlemmar:
Don Foster, Varulf, Vikarijens och Doc tyr. Alla bandmedlemmar har en facebook som uppdateras regelbundet, där läggs det ut bilder, tankar och andra roliga och möjligtvis sjuka saker. Om ni vill få en inblick på hur Skitargs medlemmar kan bete sig så kolla in denna Intervjuen.
Dem bjuder verkligen på sig själv, det gäller bara att du tittar på deras grova och stötande texter från ett humoristiskt perspektiv. När man lyssnar på Skitarg är texterna väldigt viktiga, enligt mig. För vissa låtar kanske inte är perfektion när det kommer till den instrumentella delen, men på andra sidan är den otroligt underhållande. Skitarg kan ha väldigt mörka låtar som "Spetälsk Ängel" och "Skitaggrossismen" som folk inte tycker om, det är därför dem lyssnar på låten och tänker "detta är alldeles för tungt för mig". Det man skall göra är att lyssna på deras låtar och uppskatta hur roliga och brytande texter dem har.
Skitarg började som ett oseriöst projekt för att förmedla sina känslor, men det växte till något mycket större än så, jämför man deras första album och deras nya album så märker man en större svårighetsgrad på den instrumentella biten, medans sången är relativt lik.
Dem går inte efter sina riktiga namn i bandet, utan dom har smeknamn så som "Barnet" och "Necrofilip" är dem som är mest känd i bandet. Inte bara för att det är dem som sjunger i bandet, utan därför det är dom som skapar mest "show" på scenen och för att dem har väldigt vrickad och rolig humor.
Namn på andra medlemmar:
Don Foster, Varulf, Vikarijens och Doc tyr. Alla bandmedlemmar har en facebook som uppdateras regelbundet, där läggs det ut bilder, tankar och andra roliga och möjligtvis sjuka saker. Om ni vill få en inblick på hur Skitargs medlemmar kan bete sig så kolla in denna Intervjuen.
Om man tittar på deras låtar så förstår man deras brytande stil, till exempel "Du har keps och knarkar", "Sportabort", "antikristet underliv" och "Stekta barn". Bara genom titlarna så kan man dra några linjer och komma fram till att det är folk runt åldarna 15-25 som lyssnar på Skitarg. Dem som är äldre än så kan tycka att Skitarg är för omogna.
Så, om du har den rätta humorn, och du känner för att lyssna på ett underhållande band, så rekomenderar jag Skitarg starkt!
Dom har släppt två album:
Den hårdaste jäveln (2011)
Skitarg (2010)
Ni som inte förstår så kan ni klicka på alla låtar och namn för att ta till den rätta sidan.
"Där dog mitt sista tålamod, jag fyller munnen med ditt blod."
Peace!// Geniet
Peace!// Geniet
#3 Daemonicus
Dagens band är Daemonicus, det tunga dödsmetallbandet från Umeå!
Detta bandet är helt klart det bästa som Umeå har producerat, i mina ögon. Finns många låtar man kan utan till, eftersom dem är så otroligt bra!
Många kan tycka att dödsmetall låter väldigt enformigt, men jag kan säga att Daemonicus är allt utom enformigt.
Jag gillar inte band där alla låtar är som remakes på varandra, att dem inte byter tempo och stil. För efter ett tag så blir man så otroligt less (Dragonforce är ett perfekt exempel på musik som man blir less på väldigt snabbt).
Jag vet inte riktigt vad jag gillar mest med Daemonicus, men måste jag välja så är det nog Stefans grova och raspiga röst, den får mig alltid att tappa hakan. Men det betyder inte att dom andra i bandet är dåliga, tvärtom, jag tycker att dom levererar perfektion.
Måste jag välja en favoritlåt av Daemonicus så är det nog "To Feed Upon The Flesh", det är en såndär låt som jag kan lyssna på om och om igen eftersom den byter tempo vilket gör så att den behålls intressant. Det är en bit i den låten som gör så att jag inte kan sitta still, tänker inte säga vart i låten. Men kollar ni mitt avlsutningsqoute så vet ni precis vad jag syftar på.
Men dom har flera grymma låtar, till exempel "Rituals" som är som en berg- och dalbana, den börjar väldigt lugnt men slår iväg en med storm när Stefan börjar sjunga, sen så avslutar den lugnt. I mina ögon så kan det inte vara något annat än perfekt.
Detta bandet är helt klart det bästa som Umeå har producerat, i mina ögon. Finns många låtar man kan utan till, eftersom dem är så otroligt bra!
Många kan tycka att dödsmetall låter väldigt enformigt, men jag kan säga att Daemonicus är allt utom enformigt.
Jag gillar inte band där alla låtar är som remakes på varandra, att dem inte byter tempo och stil. För efter ett tag så blir man så otroligt less (Dragonforce är ett perfekt exempel på musik som man blir less på väldigt snabbt).
Jag vet inte riktigt vad jag gillar mest med Daemonicus, men måste jag välja så är det nog Stefans grova och raspiga röst, den får mig alltid att tappa hakan. Men det betyder inte att dom andra i bandet är dåliga, tvärtom, jag tycker att dom levererar perfektion.
Måste jag välja en favoritlåt av Daemonicus så är det nog "To Feed Upon The Flesh", det är en såndär låt som jag kan lyssna på om och om igen eftersom den byter tempo vilket gör så att den behålls intressant. Det är en bit i den låten som gör så att jag inte kan sitta still, tänker inte säga vart i låten. Men kollar ni mitt avlsutningsqoute så vet ni precis vad jag syftar på.
Men dom har flera grymma låtar, till exempel "Rituals" som är som en berg- och dalbana, den börjar väldigt lugnt men slår iväg en med storm när Stefan börjar sjunga, sen så avslutar den lugnt. I mina ögon så kan det inte vara något annat än perfekt.
Daemonicus första låtar skrevs 2006, dom brukar öva tre till fyra dagar i veckan och dom jobbar på ett nytt album just nu. Jag fick dock aldrig någon information om när dem skall släppa albumet, vi får vänta och se helt enkelt!
Dem har släppt två album:
Host of Rotting Flesh
11th Hour
Här hittar ni deras Myspace där ni kan lyssna på deras låtar, och varför inte checka in deras blogg:
Myspace
Myspace
"Feed me, bring them to me, never ending hunger"
Peace!! // Geniet
Peace!! // Geniet
#2 Psychostick
Dagens band är Psychostick!
Detta kommer nog vara det mest oseriösa band jag skriver om här i bloggen!
Psychostick levererar tunga riffs, väldigt bra sång och framför allt en väldigt svängig bas. Om du vill höra ett bra exempel på svängig bas så lyssna på låten "Because boobs". Den låten summerar bandet väldigt bra, det är typiskt Psychostick att sjunga om öl, bröst och hur jobbiga flickvänner kan vara.
Ett bra exempel på när dem "dissar ned" på tjejer är låtarna "Girl Directions" och "My Clingy Girlfriend" (Alla exempel kommer länkas på slutet av inlägget). Utöver sånt så sjunger dem även om jobbiga film klicheer, Tacos och dissar ned på "mainstream" musiken som spelas i radion (#1 Radio $ignle).
Detta kommer nog vara det mest oseriösa band jag skriver om här i bloggen!
Psychostick levererar tunga riffs, väldigt bra sång och framför allt en väldigt svängig bas. Om du vill höra ett bra exempel på svängig bas så lyssna på låten "Because boobs". Den låten summerar bandet väldigt bra, det är typiskt Psychostick att sjunga om öl, bröst och hur jobbiga flickvänner kan vara.
Ett bra exempel på när dem "dissar ned" på tjejer är låtarna "Girl Directions" och "My Clingy Girlfriend" (Alla exempel kommer länkas på slutet av inlägget). Utöver sånt så sjunger dem även om jobbiga film klicheer, Tacos och dissar ned på "mainstream" musiken som spelas i radion (#1 Radio $ignle).
Jag älskar Psychostick, inte bara för att dom spelar väldigt undehållande låtar, därför att dom också bryr sig om deras fans. Finns många "bevis" på det här, men om ni inte litar på mitt ord så kan ni lyssna på deras låt "373 Thank Yours". Låten är 14½ minuter lång, dedikerad till deras fans som donerade pengar till dom (Det börjar som en cover på deras låt "Two Ton Paperweight" vilket är en låt där dem förklarar hur pinsamt dålig deras bil är, sen så fortsätter dom göra covers på 5-6 till låtar bara för att alla 373 namn ska rymmas).
Dom lyckas alltid komma ut med låtar som fastnar på hjärnan, det är väldigt ofta jag upptäcker mig själv sitta och nynna på någon av deras låtar. Dom har inte bara roliga texter på deras låtar, utan dom är otroligt bra skrivna, inga tungtvisters eller dylikt. Det känns som dom kan rimma på nästan vad som helst.
Dom lyckas alltid komma ut med låtar som fastnar på hjärnan, det är väldigt ofta jag upptäcker mig själv sitta och nynna på någon av deras låtar. Dom har inte bara roliga texter på deras låtar, utan dom är otroligt bra skrivna, inga tungtvisters eller dylikt. Det känns som dom kan rimma på nästan vad som helst.
Vad för genre är Psychostick?
Det är så mycket mer än bara Heavy Metal, eftersom bandet inriktar sig på att underhålla så kallas det "Humorcore". Men det har även stora influenser av Hardcore och i vissa fall Thrash. Bandet kan vara relativt svårt att definera eftersom några låtar kan vara väldigt lugna medans andra låtar är väldigt intensiva och skrikiga.
Exempel på lugn låt är "We Ran Out of CD Space"
Exempel på en skrikig och intensiv låt är "Caffeine"
Exempel på lugn låt är "We Ran Out of CD Space"
Exempel på en skrikig och intensiv låt är "Caffeine"
Dom har släppt fyra album genom tiderna:
Space Vampires VS. Zombie Dinosaurs in 3-D (2011)
Sandwich (2009)
The flesh Eating Rollerskate Holiday Joyride (2007)
We Couln't Think Of A Title (2006)
Space Vampires VS. Zombie Dinosaurs in 3-D (2011)
Sandwich (2009)
The flesh Eating Rollerskate Holiday Joyride (2007)
We Couln't Think Of A Title (2006)
Psychostick har inte haft det så lätt när det kommer till bandmedlemmar, sedan 2000 har bandet haft 9 st.
Här ser ni en bild på vilka som är kvar i bandet och vilka som har lämnat:
Medlemmar 2000-2011
Om ni vill se en samling av livespelningar så kolla på denna videon:
Livespelningar
Länkar (Spotify):
Because Boobs
Girl Directions
My Clingy Girlfriend
#1 Radio $ingle
373 Thank Yous
Two Ton Paperweight
We Ran Out of CD Space
Caffeine
Som vanligt så läser jag alla kommentarer, nästa inlägg kommer garanterat vara ett band från någon av kommentarerna ni har lämnat. (Ja, jag kommer analysera Awfam, det blir ett senare projekt)
"I guess you want a piece of me since you're leaving all your pieces in the middle of the street."
PZ! // Geniet
PZ! // Geniet
